Upplev livet
Det är inte ofta jag gör det men ibland händer det att jag går tillbaka i bloggen och läser vad vi har skrivit men framförallt så händer det mer ofta att jag går tillbaka och läser alla kommentarer till våra inlägg. Det har blivit en fantastisk tillgång i mitt vardagsliv att få läsa alla kommentarer som svämmar över med ett otroligt känslomässigt engagemang. Det har blivit en extra push när jag känt mig trött och sliten. Det är inte sällan det är kommentarerna som gör skillnaden om det blir middag till barnen med kärlek och engagemang eller om middagslagningen bara blir tråkigt och mekanisk. Jag föredrar såklart att vara engagerad men som förälder kan man behöva ha en spark i rätt riktning ibland!
Men ikväll så läste jag Mias inlägg från den 3 januari 2015, skulle tro att det är hennes sista inlägg. Hon skriver där hur hon faktiskt blir tvingad att ge upp och invänta döden. Det inlägget fick mig att bli golvad och tillplattad. När jag läste det så bara sögs jag genom tiden tillbaka till rummet där vi satt när läkaren kom in och förklarade läget och mer eller mindre var budbäraren till Mias slutliga dödsdom. Den sorgen som blossade upp i hela kroppen när jag läste inlägget var brutal. Den brände så fruktansvärt och det är faktiskt så att jag tappade andan. Jag har så svårt att likna det med något annat jag har varit med om för det är en så säregen smärta. Numera så vet jag att smärtan inte håller i sig lika länge, sorgen som flammar upp i bröstet lika fort som en kastad molotov cocktail kvävs effektivt och välbehövligt av känslor såsom acceptans för situationen, kärleken till mina barn, acceptans för det som hänt men inte minst av kärleken och framförallt vördnaden för Mia och den fantastiska person jag fått äran att lära känna.
Med det så vill jag bara säga att ta hand om varandra, älska dina nära högt och vördnadsfullt, klara inte bara av livet utan upplev livet, skratta och se till att vara lycklig här och nu för vi vet inte när det tar slut. För livet tar slut på ett eller annat sätt någon gång, vi vet bara inte när.
Kärlek till er alla ikväll.
//Jocke
