livmedcancer.blogg.se

Den här bloggen skrivs av Mia och Jocke Samuelsson och det här är vår historia: Hösten 2012 så fick Mia besked om att hon hade livmoderhalscancer. Beskedet kom kort tid efter att hon hade fött vårt andra barn, en son som heter Ville. Innan Ville kom till oss så har vi en dotter som heter Stina. Mia dog av sin sjukdom i januari 2015 efter knappa två och ett halvt års kamp. Jag har valt att driva bloggen vidare för att fortsätta berätta vår historia. En historia som inte avslutas med ett dödsfall utan en historia som skapas kontinuerligt av vår familj. Vill ni maila frågor eller liknande gör det på: livmedcancer@gmail.com

Underbart inlägg!

Publicerad 2014-06-28 17:11:32 i Allmänt

Fick ett så otroligt bra skrivet meddelande på Facebook från min första ungdomskärlek! Det var så pass bra att jag måste återge detta är på bloggen!
 
 
Jag sitter i soffan och skäms...
För 5 minuter sedan tyckte jag att det sved lite lite i min hals, jag blev väldigt irriterad över att en förkylning skulle förstöra min burpees-utmaning!

För 3 minuter sedan läste jag på FB att min första ...stora kärlek, den första riktiga tjej jag var ihop med har fått tillbaka sin cancer igen....

Tanken far genom huvudet att det finns något som kan ta min fina pojke ifrån mig eller min fina dotter som precis lärt sig le eller min älskade fru som ger mig mer kraft än vad jag kanske visar... Bara den tanken gör mig väldigt illa! Barn ska alltid ha sina föräldrar, att älska, krama, skämmas över och somna hos... Trygghet och kärlek är det alla barn behöver, inte saker, socker eller tunga löften om tid. Dessa 3 ting är några av de saker vi ger våra barn för att vi kanske inte har kraft, närvaro eller tid att ge dem just kärlek och trygghet
Jag vill starta ett kärleksförklaring till våra nära och kära! Se dem i ögonen och säg utan att skratta bort det "Jag älskar dig!" Varje gång du säger "jag hatar" tänk då efter när sa jag "jag älskar" senast? Se få till att du hittar tillfälle att säga "jag älskar" minst två ggr innan du säger "jag hatar" igen!

Jag vill ge dig Mia Samuelsson den kärlek och kraft som du ger mig och den kärlek du får mig att känna till mina barn och fru! Min bild av dig är just Mia från Sätra (Inte Mia med cancer) Glöm inte det!!

Min andra uppmaning är att en hel del cancer kan vi upptäcka tidigt med enkla medel. Påminn varandra om att ni gör det för er skull och framförallt för era nära och käras skull. Så lyssna!
Alla tjejer gör era cellprovtagningar! Alla tjejer leta efter knölar och förändringar i ers bröst! Alla killar kolla pungen, ofta! Kolla efter förändringar i era leverfläckar!

Ta upp kampen med cancer! Besök ungcancer.se och ge ett bidrag #ungcancer #fuckcancer
Ps. Sitter i min pojkes säng och håller honom i handen när han sover. Jag vill aldrig släppa... Men en dag kommer det ske. Hoppas bara att det är jag som släpper hans hand och inte tvärt om... .ds
 
 
Tack Pelle! <3 /Mia

Vem behöver amfetamin när det finns kortison!

Publicerad 2014-06-28 15:34:22 i Allmänt

Då så har vi gått igenom mastodontbehandling 1 av 6 (12 "korta" hamnar där i mellan) , fick förbereda mig med en cocktail utav tabletter 3 timmar innan som skulle motverka illamående samt en herrejösses allergitablett då denna behandling utan den tabletten kan göra att man får en reaktion så man dör av den, så det kändes lite onödigt att inte ta den.
Vi kom i alla fall fram till behandlingsmottagningen och jag kan ärligt säga att jag var riktigt nervös för att må så dåligt som jag gjorde förra gången, för det var så hemskt och jag rasade i vikt samtidigt som jag mådde konstant illa i flera veckor. Så som sagt, jag var rent ut sagt skitnervös!
Men....jag fixade faktiskt den här behandlingen utan några direkta problem, kände inget illamående utan en mer otrevlig känsla som om kroppen undrade vad fan som hände! Behandlingen tog även betydligt kortare tid än vad den förra gjorde, denna tar ca 3 timmar vanligtvis medans när jag fick den förra så fick jag vara på plats i 6 timmar och det var riktigt segt.
 
I alla fall, jag mådde hyfsat bra när vi kom hem, lite extra trött bara men det är (tillsammans med illamående) de vanligaste direkta biverkningarna man kan vänta sig. Fick även ett nytt schema med tabletter som jag ska ta 3 dagar efter behandlingen, och ibland dessa tabletter så äter jag en skapligt hög dos av kortison, och den gör mig heeeelt speedad!
Så idag så har jag tvättat 3 maskiner tvätt och hängt dessa, medans tvätten höll på fick jag för mig att slita ut allt ur tvättstugan för att dammsuga och torka golvet. Sen har jag vikt ren tvätt och kom på när jag öppnade Stinas garderob att den behövde rensas ur, så då tömde jag den helt o hållet. Så helt plötsligt upptäckte jag att badrummet behövde städas också så jag körde där med. För att vara tydlig så har jag inte gjort så mycket här hemma på flera månader, så för mitt samvete så var det här underbart! Att få känna att man gjort lite nytta och mycket glädje för att få känna lite ork och lust mitt i allt det jävliga!
 
 
Jag skulle även vilja tacka allra ödmjukast för era underbara kommentarer! Dessa värmer mitt hjärta som solen en riktigt varm sommardag! Då bloggen har kommit att bli lite terapi både för mig och Jocke så hjälper era kommentarer upp oss lite lättare ur allt det svarta! TACK!  <3
 
/Mia
  

Ännu ett besök

Publicerad 2014-06-27 13:58:59 i Allmänt


Då var vi här igen. Första behandlingen i den 18 veckor långa process som Mia ska gå igenom. Vi vet vad vi gör en gång i veckan de närmaste månaderna!

//Jocke

Hur ska vi orka???

Publicerad 2014-06-24 17:54:14 i Allmänt

Den frågan är faktiskt den enda som hägrar här hemma just för tillfället.

Hur ska vi orka, vart ska det här sluta, kommer jag överleva?

 

Vi har varit i Linköping idag och fått svaret svart på vitt…..jag har fått cancern tillbaka både snabbare och mer än innan.

 

Det började som en konstig smärta i benet som jag först trodde berodde på enbart träningsvärk då jag äntligen börjat känna mig lite bättre och kunnat promenera lite mer, men smärtan växte mer och mer och tillslut när jag skulle ge mig iväg på lite längre turer så var jag tvungen att slänga med kryckorna. Jag ringde min sjukgymnast som jag fick träffa dagen därpå, hon kunde inte säga riktigt vad det var utan misstänkte inflammation så det blev till att starta med antiinflammatoriska tabletter….som inte hjälpte. Dagen efter ringde min Läkare och sa att han tyckte det lät lite konstigt att jag hade så ont som jag hade så han tyckte att jag skulle göra ännu en magnetröntgen som jag gjorde för 3 månader sen som visade på att min kropp var cancerfri.

Jag gjorde röntgen onsdagen den 18/6 och hoppades på att få något sorts svar på telefon redan på torsdagen men jag fick vänta till igår då han ringde och meddelade att han själv hittat 2 förändringar som inte funnits förut, han hade inte ännu pratat med en radiolog som skulle ge ett ordentligt svar utan vi skulle helt enkelt komma till Linköping idag kl 11 för att få slutgiltigt besked.

 

Jag kände på mig redan igår när jag pratade med läkaren på telefonen att det inte skulle vara bra, men att det skulle vara så illa som det är trodde jag aldrig. Jag har i min kropp fått 3 nya tumörer på ca 5-7 cm som på 3 månader växt fram superfort, två av tumörerna sitter i det redan strålade stället så dessa kan inte strålas mer, den tredje kanske går att komplettera med strålning om det skulle behövas men nu siktar vi in oss på herrejösses cellgifter varje vecka i 18 veckor.Vi ska ungefär halvvägs in i behandlingen göra en ny röntgen så vi verkligen ser så det fungerar annars skulle vi visst prova en ny coctail.

 

Det känns helt åt helvete, jag har aldrig varit så rädd någonsin för att lämna de jag älskar alldeles för tidigt. 

 

Fy fan för denna jävla sjukdom!

Ångest

Publicerad 2014-06-14 23:11:52 i Allmänt

Ikväll är det ångest, en sån jävla ångest. Jag känner mig bitter på livet och bitter för att jag inte kan ta smärtan från min fru och bära den, bara för en stund. Bitter för att våra barn inte förtjänar det här.
Livet är ett jävla fängelse just i detta nu.

Se där nu skrev jag en helt ocensurerad text helt spontant och helt utan eftertanke. En naken ögonblicksbild från vårt liv just i den här stunden. Bugar och bockar för den fars livet bjuder oss på.

// en bitter jävla Jocke

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela