Tre år sedan......
Idag är det tre år sedan. Det är tre år sedan det tog slut, din kropp sade "stopp, nu är jag vid ändhållplatsen. Jag orkar inte mer så låt mig vila."
Bara några timmar tidigare hade jag gett dig tillåtelsen att gå. Det var en surrealistisk tanke att be sin käresta att lämna en, men samtidigt visste jag att det var det enda jag kunde göra. Hon hade förtjänat sin vila. Förtjänat att bli fri från smärtan
och allt det onda.
Vi runt omkring hade inget annat val än att acceptera faktumet att sjukdomen till slut hade hunnit ikapp, Cancern stängde obönhörligt ned kroppen steg för steg för att slutligen tvinga ditt hjärta att sluta slå. Det var fruktansvärt smärtsamt........
I våra minnen du lever och din värme strålar fortfarande klar.
Du kommer alltid vara med oss.
I minnet ser vi dig precis som du var.
Vi glömmer dig aldrig fantastiska du.
Till alla andra där ute;
ta hand om varandra idag, imorgon kan det vara för sent.
//Jocke
