livmedcancer.blogg.se

Då var det dags för mig att föreläsa igen.
27/9 på RFSLs Cafe Phoenix kl 18 i Norrköping drar jag vår historia och hur vi valde och väljer att leva våra liv trots sjukdom och död.

Känns som en ära att kunna göra det igen, att få en chans att påverka människor ytterligare en gång. För det är mitt budskap. Hur jävligt det än är så har man ett val att påverkar sitt liv till det bättre. Jag står inte och håller föreläsning ur ett offerperspektiv utan jag står där som en stolt människa och visar på hur vi valde att hantera situationen.

Särskilt roligt är det om man tänker ordspråket " en gång är ingen gång och två gånger är en vana.". Så tydligen kommer jag ha en ny vana efter 27/9


//Jocke

Ikväll far tankarna runt, de liksom dansar retsamt omkring i huvudet och gör att sömnen lyser med sin frånvaro. Det trots att jag skulle behöva sova för att kurera mig från halsinfektionen jag har dragit på mig (vilken gång i raden av alla infektioner sista halvåret vet jag inte ens). Bilder kommer upp och blir synliggjorda från sjukdomstiden. Tro mig det är inga bilder man mår toppen av att se för det jag ser just nu är bara misär och lidande. Jag kommer att tänka på begravningen och den smärta som fanns i mig i den stunden. Den smärtsamma stunden bränner i hela bålen och det känns som om den var igår.

Idag tar de svåra och smärtsamma minnena överhanden. Idag vann ångest, rädsla och smärta över kärlek, respekt och vördnad. Idag känner jag mig tom, ensam och väldigt väldigt liten. Det är inget jag väljer och det är inget jag vill gå igenom igen. Jag har upplevt så mycket smärta i mitt liv att jag tycker att det räcker nu. Jag vill bara gå till livets bank och be om ett rejält uttag från Karmakontot för att det har jag helt och fullt förtjänat. Men vad hjälper det när kontot är spärrat för uttag och jag kommer ihåg att livet är inte rättvist.

För första gången på väldigt länge så känner jag mig smärtsamt ensam.


//Jocke

Idag skulle vi ha firat nioårig bröllopsdag. Exakt för nio år sedan så lovade vi att älska varandra i nöd och lust tills döden skiljer oss åt. Nu tror ni att det här ska bli ett sentimentalt inlägg men jag skippar det den här gången.

Vi var helt ärligt inte speciellt bra på att komma ihåg hur många månvarv det hade gått sen vi kysstes första gången eller hur många dagar det hade gått sen jag fick träffa Mias kusins hamsters brorsas tjej. Därmed var vi inte jättebra på att fira sådana tillfällen. Där var även bröllopsdagen inkluderad. Jag tror vi njöt av vårt förhållande och firade att vi hade varandra när vi kände för det. Därför blev det inte så viktigt att komma ihåg specifika dagar på det sättet.

En bröllopsdag för några år sedan så grattade vi varandra med att säga just "grattis!" Och sen skriva det på sociala medier. Dagen efter kom vi på att "hoppsan!! Det var visst bröllopsdag idag istället !?". Vi lyckades unisont att gratta varandra på fel dag.........

Så därför så tror jag att Mia har överseende med att det var hennes svärmor som påminde sin man om att det var vår sjunde bröllopsdag idag........ Sen att det egentligen var den nionde bröllopsdagen vi skulle ha firat är inte så noga. För vem bryr sig om några siffror hit eller dit om man älskar sin partner och visar sin kärlek till den personen varje dag. Det mesta bleknar i jämförelse med det faktiskt.

Grattis älskling på vår tilltänkta bröllopsdag idag (och nu är det rätt dag!!)!

//Jocke