livmedcancer.blogg.se

Så har man hela soffan för sig själv igen. Det är så skönt när frugan åker iväg på sina kur-resor, hela dagarna fylls med massage, peeling och gurkskivor för ögonen för hennes del och folköl och dunka dunka för min del. Men nu har vi bestämt att nu blir det inget mer sådant.

Operationen blev av idag i alla fall. Så än en gång packade vi igår in oss i bilen för färd mot US Linköping. Den här gången var kirurgen slutmålet. Gårdagen var enbart inskrivning för Mia var först ut i morse. Så vid en straxt efter kl sju (tror jag) rullades hon ner till operation för narkos och alla andra förberedelser. Återigen så gick man omkring och väntade och väntade. Är det något som är jag är så extremt trött på så är det att vänta. Jag skulle vilja säga att man vänjer sig men det vore att ljuga.

Var iväg på jobb på förmiddagen men tankarna var någon annanstans det är jag helt ärlig med. Mia skulle ringa så fort hon fick möjlighet när operationen var färdig. Det är en ritual vi har och det känns som hur groggy Mia än varit så har hon på nått sätt lyckats att ringa. Efter hennes första operation 2012 så ringde hon och lät som den där speakerrösten som pratar över reklamen till den nya blockbustern. Den basrösten alltså! Den här gången ringde hon efter något som kändes som tretusen år, men i förhållande till de andra operationerna så tog den här inte speciellt lång tid. Allt hade gått bra! Det var så skönt att höra henne säga det! Hon var trött, lite groggy och hade ont men jag tyckte ändå hon var vid gott mod. Jag åkte över för att se till henne och om det var något annat som var tvunget att skötas om. Jag var där ett tag och vi pratade om lite allt möjligt och var ute och tog några steg i korridoren utanför rummet. Sen blev hon lite trött och ville lägga sig ner och då var dags för mig att hämta barn på skolan. Nu får vi se när vi får hem vår påslöse fru och mamma. Systemet måste helt enkelt komma igång! Det är tydligen väldigt individuell när det gör se det är bara att vänta lie till.

 

// Jo cke

Nu har jag fått ny tid för op! På måndag blir jag inskriven och på tisdag smäller det! Hoppas, hoppas..... 

Det här inlägget kommer nog vara rätt så rörigt, jag har ett stort behov av att få ur mig en massa och har då upptäckt att ett blogginlägg kan ge en form av inre lugn. Ser det som lite terapi för tillfället…

 

Som ni säkert förstått så blev min operation av nedläggning av stomin inställd. Vi hade packat min väska, sagt hejdå till mina barn och där jag står framför min 7-åriga dotter med ögon som tåras och som inte riktigt vill gå ifrån sin mamma. I just den stunden kände jag att nu är det nog….. Nu är det ”bara” det här kvar, sista gången jag ska behöva åka ifrån mina barn under dessa premisser. Det skulle bli någon form av ”avslut” av allt som hänt 2 år tillbaka och jag skulle få komma hem efter påsk, utan påse, ”normal” med kläder, men med djupa ärr och fortfarande öppna sår på insidan i själen.

 När vi kom in på kirurgen så mötte jag min läkare som började prata om att det blivit ändrat och att jag inte alls skulle opereras idag, han pratade på som om jag redan visste allt men där stod vi jag och Jocke som två frågetecken och innan han insåg att ingen ringt för att meddela oss så hade jag hunnit plockat fram min mentala spade, grävt mig ner till Kina och lagt alla jordmassor över mig. Jag bröt ihop helt enkelt.  Det blev rätt så stökigt där för det kändes inte riktigt som om någon där visste var, när eller hur. Jag fick träffa tre olika personer för att göra klart alla prover så jag slipper göra allt detta innan jag ska in på riktigt nästa gång. Orsaken till att jag inte fick min operation idag var att det var en stackars farbror som opererats igår och blivit akut dålig så han behövde helt enkelt prioriteras, och det förstår jag till fullo. Det är inte alls därför jag bröt ihop där på sjukhuset, det är inte läkarens fel, det är inte mannen som ”tog” min plats fel. Jag bröt ihop för att den senaste tiden så har jag mått förjävligt och den energi som det tagit för mig för att ”peppa upp” mig själv  har för längesen tagit mer än slut! Det har inte funnits några reserver att plocka av så det blev en total känslomässig urladdning när vi fick veta att vi fick vända. I bilen hem sa vi nog inte ett ord och när vi kom hem så var det tur att barnens farmor var här för vi somnade båda två.

 

Som läget är nu så har jag inte fått någon ny tid, utan jag hoppas att röntgen ringer till mig imorgon för att meddela när jag får komma dit, för min läkare tyckte då att jag skulle göra en extra undersökning iom att det nu inte blev någon operation.

 

Fortsättning följer…..

Hade hoppats på inläggning och operation imorgon. Men det kom visst en farbror imellan som det blev väldigt allvarligt för så min operation blev inställd. Känner mig arg, ledsen, förtvivlad o helt jävla likgiltig... 

För er vetskap så kommer ja ej att närvara när kvastarna ska startas o semestern till Blåkulla skall inledas....