livmedcancer.blogg.se

Den här bloggen skrivs av Mia och Jocke Samuelsson och det här är vår historia: Hösten 2012 så fick Mia besked om att hon hade livmoderhalscancer. Beskedet kom kort tid efter att hon hade fött vårt andra barn, en son som heter Ville. Innan Ville kom till oss så har vi en dotter som heter Stina. Mia dog av sin sjukdom i januari 2015 efter knappa två och ett halvt års kamp. Jag har valt att driva bloggen vidare för att fortsätta berätta vår historia. En historia som inte avslutas med ett dödsfall utan en historia som skapas kontinuerligt av vår familj. Vill ni maila frågor eller liknande gör det på: livmedcancer@gmail.com

En avslutning med ett viktigt val.

Publicerad 2015-06-12 11:28:35 i Allmänt

Igår var det en stor dag för igår var det skolavslutning för Stina. Hon har gladeligen berättat under veckan om förberedelserna de har sysslat med inför avslutningen. De har tränat danser som ska visas upp och de har repat låtar som ska sjungas så starkt att hela området inte kan ta miste på att just idag är det avslutning. Väl där så bänkade jag mig tillsammans med Ville och barnens farmor på ett par väl avvägda platser. Avslutningen började och in kommer Stina glad och förväntansfull tillsammans med alla klasskamrater och de tar plats på ett podium i lokalen.

Det här är såklart frid och fröjd och jag njuter av att vara på avslutning. Men någonstans under programmet så börjar det smärta i bröstet och jag står faktiskt där mitt bland folket med tårar i ögonen och tänker att vi borde ha varit en person till här. Den saknaden blir väldigt påtaglig och ett tag var det den enda saken som jag tänkte på.

Här hade det varit så lätt att bara gräva ner sig i den känslan och låtit resten av skolavslutningen gått åt helvete genom att Stina hade haft en pappa som varit frånvarande och egentligen inte varit där överhuvudtaget. Men jag valde att fokusera på vad Stina och de andra barnen gjorde och fick till slut bukt med de negativa känslorna. Det är just det där med valet som gör det hela väldigt intressant. Jag resonerar så att jag själv har ett val i hur jag ville att den här skolavslutningen skulle bli hos mig. Antingen fokusera på Stina och de andra barnen och glädjas ihop med de andra föräldrarna. Eller så väljer jag att fokusera på de negativa känslorna och då gå in i mig själv.

Att jag kommer bära negativa och oproduktiva tankar med mig även framåt sett är troligen oundvikligt. Det är något som har blivit en del av mig på grund av den historiska ryggsäck som jag ständigt bär med mig. Men det är vad jag gör med de tankarna som är viktigt. Jag är skyldig mig själv men i väldigt hög grad Mia men även mina barn att verkligen reflektera över hur jag vill bli påverkad av allt det negativa som varit.

Att ta skolavslutningen som exempel blev väldigt bra för där i kyrkan gjorde jag ett aktivt val (det lät nästan religiöst märkte jag) att inte låta sorgen påverka mig utan fokusera på min dotters allra första skolavslutning, det var väldigt roligt att vara där.

Jag tror att man kan applicera den här situationen på andras situationer och livsöden. Frågan är hur vill jag bli påverkad av det som händer runt i kring mig? Att Mia dog en alldeles för tidig och smärtsam död är ett faktum och det finns inget jag kan göra åt det nu. Det jag kan påverka är hur jag vill leva resten av mitt liv. Ska jag leva det i skuggan av den ångest, maktlöshet och sorg som de sista åren har ärrat mig eller ska jag tillåta mig själv att lyfta blicken uppåt och tillsammans med mina barn gå framåt? Jag vet vad Mia tycker i den frågan, för vi hann faktiskt prata en hel del om det liv som jag och barnen behövde forma utan henne närvarande. Jag vill knappt tänka på hur arg hon skulle vara om jag hade valt att lägga mig i soffan och tittat upp i taket resten av mitt liv. Hon hade spänt sina klarblåögon i mig, ögon som förresten förvandlades till stål när hon var förbannad, och dragit upp mig från soffan och sen lyft mig i kragen så fötterna hade lättat från golvet. Sen hade hon sagt med knivskarp röst

”för i helvete Jocke, nu går du och gör något!”

Att jag vet vad hon tycker så är det så mycket lättare att stå på avslutningen och välja det positiva före det negativa. För jag vet att jag har hennes välsignelse. Den välsignelsen jag fått av henne är jag henne så enormt tacksam för. Har svårt att beskriva den tacksamheten med ord faktiskt.

 

//Jocke

Kommentarer

Postat av: Fanny

Publicerad 2015-06-12 13:01:05

Vilket otroligt fint och tänkvärt inlägg! Tar verkligen åt mig av dina ord, jag förlorade själv min älskade mor i samma förjävliga sjukdom för en kort tid sedan och kämpar dagligen med att välja "rätt tankar".

Kram

Postat av: Petra Jacobsson

Publicerad 2015-06-12 15:53:38

Det var starkt och fint av dig! Hoppas nu att sommarlovet blir en sommar med många fina stunder för dig och barnen!

Postat av: Anonym

Publicerad 2015-06-12 20:12:24

Tummen upp för dig!!! Vilket otroligt starkt val du gjorde med vad du fokuserade på. Tankarna bär iväg ofta och vid fel tillfälle. Underbart att du kunde fokusera på ögonblicket! 💖

Postat av: Milla Larsdotter

Publicerad 2015-06-12 20:49:07

Fina du! <3 Ser faktiskt Mia framför mig som du beskriver henne! ;-) stor kram

Postat av: Anonym

Publicerad 2015-06-12 21:07:40

Vet precis vad du pratar om Jocke! Stod själv med tårar i ögonen och önskade att barnens pappa kunnat dela min stolthet och deras glädje på sommaravslutningen i går. Trots att det gått drygt ett år i mitt fall sedan vi blev en familj på tre istället för fyra pga den jävla cancern så dyker den där känslan av tomhet och frustration upp när man minst anar det. Det är precis som du säger, man väljer att le genom tårarna och fokuserar på att göra det till en positiv upplevelse. Om inte annat så för barnens skull. Hoppas ni får en skön sommar tillsammans.
Kram
// Annika

Postat av: Tessan

Publicerad 2015-06-12 22:14:23

Åh där kom mina tårar. ❤ stor kram bästa Jocke.

Postat av: Natalie

Publicerad 2015-06-12 22:24:23

Sååå fint skrivet. Det är just det arbetet med att försöka styra tankarna som gör så stor skillnad, men oj vad kraft det tar. Och sådana här tillfällen känns det så otroligt tydligt när någon fattas oss. Hoppas ni får en fin sommar trots allt!

Postat av: Anonym

Publicerad 2015-06-13 08:00:56

Kram💖

Postat av: Catharina

Publicerad 2015-06-13 12:14:40

All styrka till dig, barnen och alla nära och kära <3

Postat av: Eva

Publicerad 2015-06-15 09:09:42

Trots att jag inte känner/kände någon av er tänker jag på er då och då. Jag önskar dig Jocke ett bra liv tillsammans med Stina och Ville!!

Postat av: maria

Publicerad 2015-06-15 18:51:25

Även om det inte alltid är lätt-så har du en så klok inställning! Att fokusera på glädjen är ju så bra för alla....

Postat av: Lisa

Publicerad 2015-06-16 12:41:18

Fina Jocke vilket starkt och klokt val. Jag tänker på er och Mia varje dag. Vi ses på fredag. Stot kram ♡

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela