livmedcancer.blogg.se

Den här bloggen skrivs av Mia och Jocke Samuelsson och det här är vår historia: Hösten 2012 så fick Mia besked om att hon hade livmoderhalscancer. Beskedet kom kort tid efter att hon hade fött vårt andra barn, en son som heter Ville. Innan Ville kom till oss så har vi en dotter som heter Stina. Mia dog av sin sjukdom i januari 2015 efter knappa två och ett halvt års kamp. Jag har valt att driva bloggen vidare för att fortsätta berätta vår historia. En historia som inte avslutas med ett dödsfall utan en historia som skapas kontinuerligt av vår familj. Vill ni maila frågor eller liknande gör det på: livmedcancer@gmail.com

Att ha en tro...

Publicerad 2014-10-10 22:56:38 i Allmänt

Jag är uppvuxen i en familj där man som i många andra familjer väljer att döpa sina barn. Kanske inte just för att min familj varit direkt aktivt kristna utan att det helt enkelt varit en trevlig tradition. Sen att dopet egentligen handlar om att ta upp en ny medlem till Svenska Kyrkan samt erkänna inför prästen att "jo men vi ska absolut uppfostra vårt barn enligt den kristna tron" , ja det är liksom lite sånt "man får på köpet".

 

Vi valde att inte döpa våra barn då vi ville slippa ljuga i kyrkan.... Nja, inte riktigt kanske men vi vill ge Stina och Ville möjligheten att själva välja om de ska gå med i Svenska Kyrkan när de blir större. Fortsätter Stina i den takt hon håller nu då hon gått med i miniorerna (Svenska Kyrkans barngrupp som träffas varannan vecka)och sjunger jesussånger för allt vad hon är värd kommer hon säkert vilja döpas någon gång. Men det ska vara hennes egna val...

Varken jag eller Jocke är med längre i Svenska Kyrkan, Jocke tror definitivt inte på någon Gud och jag har inte heller någon större tro på en skäggig gubbe i lucianattlinne. Men det är ändå en stor sak där som skiljer oss åt, och det är att jag i alla fall tror på "något". Jag har så svårt att tro att det bara ska "ta slut" den dagen man dör, det känns så "bortkastat" eller hur jag ska förklara. Här lever vi våra liv i nästan 100 år (vissa av oss i alla fall) och en vacker dag så slutar kroppen att fungera och då ska vi bara försvinna!? Vad händer med det som egentligen "är" en människa? Jag kallar det själen, vill någon annan kalla det något annat så varsågod. Men jag tror verkligen att vi går vidare till något annat "syfte" än att just bara försvinna.

 

Den senaste tiden har dessa tankar kommit väldigt ofta. Jag förstår de som är väldigt djupt religiösa och riktar sin tro på en av alla gudar som finns, det är väldigt skönt när man är uppgiven och ensam i sina tankar att kunna "luta sig" mot något, även om det bara är i tanken. Det är smidigt att ha någon/något att kunna rikta både ilska och sorg mot som inte finns fysiskt. Då kan man gå igenom hela registret och ändå känna trygghet i att man ändå alltid har sin tro som stöd bakom ryggen.

 

Av alla er som läser så kan jag garanterat gissa att minst 95% av er någon gång i tysthet bett till någon/något om lite extra tur eller t.o.m. visat lite tacksamhet uppåt då något som gått snett kanske tillslut redde upp sig riktigt bra. Men var det så att situationen ändå gick åt skogen, ja då ”lutar” man sig mot att det var ödet! Det fanns helt enkelt en mening med att tvättmaskinen skulle gå sönder just nu, det var ju idag jag hittade en billig tvättmaskin i reklambladet. Det är meningen att vi ska köpa den….och så helt plötsligt så mår man genast bättre än man gjorde för 1 minut sen då man var vansinnig och ledsen över att tvättmaskinen gått åt helvete.

 

Jag har tidigare varit en människa som trott väldigt mycket på ödet och att allt har en mening! Speciellt efter att jag träffat på min blivande man, det var liksom en situation över det normala, så det är klart att ödet spelade en roll där. Vi hittade vårt underbara hus efter ca 1 år av letande och när vi skulle sälja vår lägenhet då så var det högsäsong för försäljningar så vi fick en rejäl vinst att stoppa in i vårt nya hus…..klart det fanns en mening med att vi inte skulle hitta ”vårat” hus förrän nu!

 

Jag fick cancer……Hur ska jag kunna skylla på ödet här? I början så var det dock rätt lätt att hitta ödets roll lite här och var. Ja, det var garanterat ödet som gjorde att vi fick Ville just då, för hade vi inte planerat honom så hade jag inte gjort cellprov och då hade vi kanske aldrig hittat cellförändringarna innan det var alldeles för sent.

Hoppsan, 1:a återfallet….Hmmm, jo men det var en mening med att jag skulle få det så att jag den här gången skulle få riktigt ordentligt med behandling.

Ehhhh återfall Nr 2…..helt plötsligt drog det lite kallt bakom ryggen. Var fanns tryggheten jag kunnat luta mig emot den senaste tiden? 

 

Den tryggheten som det så kallade ödet gav mig är i dagsläget tyvärr som bortblåst, och jag har även svårt att tro att även den mest hängivna aktivt troende personen inte skulle vackla till i sin tro om detta hände personen i fråga…

Jag har funderat, vridit och vänt på var någonstans jag kan få fram en förklaring till vad för jävla mening det finns med den här förbannade sjukdomen. Det bästa jag kommit fram till är att ”Ja, men nu är det tredje gången gillt förstår ni, så nu ska allt fixa sig” Nej…..det gör inte det den här gången, det kommer inte fixa sig utan jag kommer dö tidigare hur ogärna jag än vill det, och det jobbigaste i det här är att jag tidigare känt en stor trygghet i min egna lilla ”tro”, men vad ska jag ta till nu när mörkret kryper närmre och ryggen är bar…

 

Jag kanske skulle ta Stinas bibel och börja läsa den, eller så tar jag och tittar på Bröderna Lejonhjärta istället och hoppas på att få landa i körsbärsdalen….

Vi ses i Nangijala…

 

 

/Mia

 

 

 

Kommentarer

Postat av: Ulla

Publicerad 2014-10-10 23:17:07

❤️

Postat av: sofi, kärrvägen

Publicerad 2014-10-10 23:47:11

Det här kan inte vara allt, någon/något väntar oss på andra sidan, möter oss, en gammal farmor kanske som håller om oss! Tror på något! <3 Tänker på er!

Postat av: Cicci

Publicerad 2014-10-11 00:28:30

💜 Kram till er!

Postat av: Johanna U

Publicerad 2014-10-11 01:33:48

Stor jättekram Mia! Tänker på dig varje dag! <3

Postat av: Johanna (kontorab)

Publicerad 2014-10-11 09:53:04

Tänker så på dig o din fina familj Mia <3 Ni finns ständigt i mina tankar.
Sänder all kärlek i världen till er <3

Postat av: Zandra

Publicerad 2014-10-11 11:00:14

Tänker så otroligt mkt på er. Jag håller med dig i att det måste finnas något mer när kroppen ger upp.💕
Stor kram till er💕

Postat av: Troende men inte på en skäggig gubbe

Publicerad 2014-10-11 11:35:51

Jag vet att vi är många som ber för din skull och för din frid. För mig är det inget motsats förhållande mellan bibel och Nangijala, Astrid Lindgren har sin egen tolkning av bibel och den är fin och trösterik.

Postat av: hanna

Publicerad 2014-10-11 16:37:05

Hej jag har inte kommenterat innan å halkade in på er sida på ett bananskal å fastnade sen.
Jag har 3 barn. Är 32 år o jag kan för allt i världen inte sätta mig in i den kaos å de känslor du har i dig nu. Man vill ju som förälder alltid finnas för sina barn. Oavsett deras ålder. Men om naturen har sin väg så går vi över till andra sidan innan våra barn gör d. Så jag kan tro att den kvalitets tid du har med dina barn nu är i lika mycket kärlek å tid å värme som andra hinner ge sina barn under sin livstid du må ha kortare tid men med mer kvalité än vi andra som bara stressar genom livet utan att se att barnen växer upp å sen när vi äntligen stannar till å tittar har åren gått å vi minns ändå inte mycket av dom pga stressen i oss. Du har tid nu å du tar dig tid å en dag i taget å ger allt å tar emot allt . De här tredje bakslaget KAN ha varit att du ska stanna till lite igen å bara njuta för dagen utan att se så långt framåt :) . En påminnelse . Var bara en tanke ja fick men så svårt skriva de så det tolkas lika som ja tänkte de ♥. Tycker du är en sån stark å klok person med dina ord som får en annan att bara släppa allt en stund å tänka till . Tack för att du skriver de du skriver. Varma hösthälsningar från dalarna.

Postat av: Elisabet

Publicerad 2014-10-11 21:43:22

Ja, vad ska man säga. Tro. Visst finns det tro och några av oss tror och andra inte. Vi får alla tro på det som gör oss starka och det viktigaste är nog att vi lever i nuet. JAG väljer att tro att det finns ett oändligt liv där vi finns med våra nära och kära oavsett om vi varit medlemmar i en särskild kyrka eller inte. Jag väljer att tro. Å andra sidan har jag hittills mött erfarenheter "det löste sig".Så mycket enklare att tro då. Jag väljer också att tro på vändningar i livet och finns det en vändning som ger dig gott, Mia, då vill jag att du ska ha den. Tack snälla för att ni delar mer er i er blogg. Tack för att ni ger tro och hopp om liv trots er svåra situation. Kramar i massor.

Postat av: Ulrika Svedbo

Publicerad 2014-10-11 21:45:02

Så länge man tror på kärleken som du och din familj gör underbara Mia så finns det inget tvivel om att något vackert och tryggt väntar på andra sidan. Tänker på er, varje dag ❤️ Kram Ulrika.

Postat av: Virre

Publicerad 2014-10-12 00:23:30

😘😍❤️

Postat av: Tessan

Publicerad 2014-10-12 00:30:43

Klart det finns något mer... Snubben som vi bjöd ner i din källare kan inte listat ut allt det där själv. ❤
Stor kram gullet!

Postat av: Anna Andréasson

Publicerad 2014-10-12 09:19:25

Massa kramar till dig, och familjen, Mia. Det är så orättvist att du ens ska behöva ha dessa funderingar. 💟

Postat av: Anki Jarl

Publicerad 2014-10-12 19:48:19

Oavsett om man tror på en Gud eller tror på något annat eller ingenting så är det ibland skönt att ha något att luta sig mot. Att ha en tro att det här på jorden inte är allt utan det måste finns något mer kanske kan vara en liten tröst för både den som inte blir kvar här och för de som lämnas kvar.

När jag läste dina ord så tänkte jag på en sångtext som en grupp som hette Salt sjöng.

Den sätter ord på att plötsligt kan något hända som vi inte kan - eller vill förstå. Och det kan absolut inte vara någon mening med det du och din familj går igenom.
Jag hoppas du kan hitta något som kan ge dig ro i allt det här så du kan få ta vara på varenda dag tillsammans med dina nära och kära.

"Vi ska ses igen
Livet kan vara vackert som en sommardag
där himlen är fri från varje moln
men plötsligt som en blixt ifrån en himmel klar
det känns en iskall vind
Alla har vi haft någon som vi hållit av
som varit en del av våra liv
Men den som var vår älskade, vår bäste vän
finns inte längre kvar

refr.
Jag har en tro
som ger mig tröst och styrka
att vi ska ses igen när tiden tagit slut.
Trots att skiljas var så svårt
så vet jag att du lever i ett ljus
i det hemmet som vi kallar Faderns hus

Vi kan ej förklara livets hemlighet
aldrig nånsin förstå allt det som sker
men trots de frågor som vi har och inga svar
Gud är den som han är.
Vi har ett hopp som vi kan lita på
vi vet att det bär oss när vi dör
att bortom livet finns en annan dimension
det är vår säkra tro

Ref.

Vi måste lära oss att det liv vi fått
är några år som snart försvinner bort
Trots tvivlet som vi har
så lever hoppet kvar
det kan aldrig dö bort
som den kropp vi har fått
Vi får vara för evigt hos Gud"

Anders Börjesson "Salt

www.youtube.com/watch?v=5rfVgwJEaRc

Postat av: Johanna Ljung

Publicerad 2014-10-12 23:03:47

Jag tror absolut att man lever vidare efter att man lämnat jordelivet. Själen lever kvar på något sätt och jag tror att man kan följa de man lämnat efter sig. Jag hoppas det!
Jag tänker på dig och din familj ofta. Kramar ♡

Postat av: Nina

Publicerad 2014-10-12 23:10:55

Som vanligt får du tankarna att snurra och beröringen känns långt in i ❤️. Hur skulle jag vilja att det var? Att vi gör avtryck i varandra och med det lever vidare är något jag tror på.

Postat av: Linda Pinda

Publicerad 2014-10-13 18:29:05

Hej Mia. Jag tror lite på berättelsen om Nangijala jag är livrädd för att dö men vet jag att jag skulle komma dit så känns det lite tryggare. Men tyvärr har man inte en aning. Jag förstår hur rädd du måste vara att dö men du som är så fin och härligt positiv kommer till ett fint ställe i slutändan det kan jag garantera. Och du! Ta vara på din tid, känn det du vill känna, älska alla du vill älska, gråt när du vill gråta för du ska veta att genom att läsa alla kommentarer på denna blogg så är du oerhört älskad så du kommer aldrig känna dig ensam. Du finns i mitt hjärta dagligen💜. Många kramar Linda

Postat av: Ann-Louise

Publicerad 2014-10-13 20:00:36

Hej Mia, mamma har berättat om det som hänt dig och dina nära och jag har tänker på dig så ofta. Jag tycker att du är en så fantastisk kämpe och tror inte många hade haft kraften att dela med sig av sina tankar i kampen såsom du gör. Beundransvärt. Kan inte förstå hur det här skulle behöva hända just dig och din fina familj. Många varma styrkekramar från Ann-Louise från Åby

Postat av: Nette

Publicerad 2014-10-13 20:28:35

Hej fina Mia!
Det har gått ett par veckor bara sen jag fick veta av vår kusin Jatta vad som drabbat dig och din familj.
Jag vet egentligen inte vad jag ska säga ärligt talat...
Jag vet egentligen inte hur jag ska säga allt som far runt i mitt huvud...
För vad är allt som fastnat på min näthinna sen jag fick veta -jämfört med detta hemska som drabbat dig...
Jag vill iallafall med mina rader säga..., att jag tänker på dig, din man o dina barn....O mina tankar går naturligtvis också till morbror Söppa, Eva och Camilla...
Som sagt vad/hur ska jag säga... Jag vet inte hur man gör/hur eller vad jag ska säga...ett ack så stort "problem" för mig, men jag inser ju att det inte är något problem att tala om..., men jag tror du förstår hur jag menar....
Jag vet iallafall att jag vill ge dig o din familj massor av varma kramar Mia!
Kämpa på...

/kusin Nette

Postat av: Anonym

Publicerad 2014-10-14 11:12:57

Visst vill man tro på någonting och jag instämmer om att det vore konstigt om allt vore förgäves eller hur man ska förklara. Själen är så komplex och jag tycker att det vore konstigt om allt tog slut. Tror inte det. Hoppas inte det.

Håller fortfarande på och kollar runt på nätet, er situation berör så otroligt mycket. Tänker på er varje dag, flera gånger. Blir lite förbannad att det ska vara på det här viset.
Hittade lite om kilmaninstitutet, här är en som skrivit om det. http://www.jennyragnwaldh.se/kilmaninstitutet

Antar också att du vet om sambandet kolhydrater och cancerceller. Länken är en ganska intressant diskussion om kolloidialt silver etc. Annika Dahlqvist har väl ganska kontroversiella åsikter men jag kan inte låta bli att tänka på världens reaktion på att jorden var rund. Tänk om hon är på rätt spår. Man vet inte men jag ville skriva dessa länkar till dig i alla fall. http://annikadahlqvist.com/2012/10/12/botad-cancer-av-kolloidalt-silver/

Ta hand om er. Massor kramar/ Maria

Postat av: Prenumerant

Publicerad 2014-10-14 18:04:41

Jag tror som du att det finns något högre syfte. Även att man inte är fysiskt närvarande så vill jag tro att man ändå är delaktig i allt som sker. Du/vi kommer bl a alltid finnas och vara delaktiga i samtal som rör barnen och deras väl och ve. Och barnen kommer känna det. Det tror jag bestämt.

Postat av: Lena

Publicerad 2014-10-14 23:10:09

Du är så stark och fantastisk Mia. Det är bra att ha någon tro om vad som händer efter. Jag tror i alla fall att momme och morfar tar väl hand om dig med bamsekramar när det blir så dags. Fast ännu får du vänta ett tag till och krama om och njuta av dina nära o kära .
<3<3<3 Massor av styrkekramar till dig!

Postat av: Nina

Publicerad 2014-10-15 09:00:49

Hej igen,
Skäggig farbror med nattlinne känns inte riktigt relevant men du har säkert läst mitt inlägg "existentiella tankar en fredagskväll". Jag avundas dem som har den starka tron, tron ger dom sådan kraft i motgång så trösten är lättare att ta emot vid sorg och bedrövelser. För min egen del, som också har en kronisk cancer där det inte finns så mycket mer att göra, så hoppas jag att det inte är slutet när man dör. Det här livet önskar jag är en prövning inför något som bättre skall komma :-). Att ta en dag i taget har blivit ett mantra. Det har varit och är ett helt nytt sätt att leva, i alla fall för min del där kalendern ständigt varit fylld och livet har gått i toppfart. En vän med cancer gick bort i måndags, hon trodde på reinkarnation. Jag hoppas hon känner frid och återföds till en ny frisk människa med ett långt mycket längre liv än hon fick i detta. Ingen tro känns fel, huvudsaken är att man känner sig trygg och tillfreds och får utöva sin tro på det sätt man önskar och har behov av. Jag önskar dig allt gott Mia och kanske ses vi i Nangijala...
Kram

Postat av: LillaMy

Publicerad 2014-10-18 22:16:25

Du/ni har lärt er det svåraste i livet, att det enda vi kan påverka är här och nu, följ ditt hjärta, för alla har vi varandra bara till låns.
Mina tankar finns hos er! Kramar

Postat av: Lisa

Publicerad 2014-10-19 23:21:41

Jag vet inte vad jag tror. Men jag tror på er! Och jag tror på kärlek och goda tankar. Vi får boka en fika snart! <3

Postat av: Anonym

Publicerad 2014-10-20 00:41:56

Som "anonym" här ovanför så far jag oxå runt på nätet i ämnet alernativmedicin. Jag har följt er blogg ett tag och ni dyker upp i mina tankar ofta och framförallt i de sammanhangen. "Har de sett det här, tänk om de missat, tänk om de inte vet att det finns ens"...
Förstår att ni letat hjälp åt alla håll men tankarna slår mig ändå hela tiden. Vad gäller kolloidalt silver har jag läst flera liknande exempel.
Jag vet inte vad mer jag kan säga. Känner er inte men tårarna rann i floder när jag läste det hemska.
Önskar er all lycka o allt gott, styrka verkar ni ha gott om men jag skickar extra av den varan för säkerhets skull <3

Postat av: Maria Blomqvist

Publicerad 2014-10-22 21:25:41

Hej Mia. Jag vet om er och kampen ni just nu utkämpar. Jag vill tipsa dig om en bok i existensens psykologi som tar upp ämnen som Livets mening, Kris, Sjukdom och hälsa, Att stå inför döden, Ensamhet m m ur ett existentiellt perspektiv, d v s utan religiös inriktning och så kan man lägga till livets kraft, medmänniskors omsorg om man vill, det som jag kallar Gud. Det är skönt att hitta sitt Nangijala.

Vill du låna mitt ex. kommer jag gärna med det. Vill du prata istället om det här gör jag gärna det också.
Kram Maria, 011-24 14 15 (Joakim W:s mamma)
Boken: Existensens psykologi, Bo Jabobsen, isbn 978-91-27-07633-4

Postat av: k

Publicerad 2014-10-23 10:13:22

http://newsvoice.se/category/bota-cancer/

http://m.youtube.com/watch?v=gWLrfNJICeM&feature=player_embedded



Postat av: Cecilia

Publicerad 2014-11-18 23:22:25

Hej,

Snubblade in här lite.
Jag är en sådan som varken vill säga att jag tror eller inte tror på något. Men jag är övertygad om att vi lever vidare på något vis, om inte annat genom alla avtryck i form av kärlek, tankar och minnen som finns hos de som finns kvar efteråt.. På så vis är man fortfarande med vid stora händelser framöver efter att man själv gått vidare. Även i fysisk form så består ju ändå dina barn av 50 % av dig, som de sedan har låtit växa fram till något ännu bättre.. Och förhoppningsvis kommer de skicka dem 50 % vidare i framtiden.

Nu till det jag egentligen skulle nämna. Om man inte är medlem i svenska kyrkan har man inte rätt att nyttja deras lokaler för sin begravning. Hörde det från en präst nyligen som berättade att många blir överraskade av det eftersom man fortfarande har rätt att begravas på kyrkans mark. Jag vet inte om ni tagit upp och pratat om frågan men vill nämna det så att det inte kommer som en överraskningen för dina nära om du har specifika önskemål den dagen.

Kramar och lycka till med dina kommande behandlingar från en främling

Svar: Stort tack för din kommentar😊 Men det visste vi redan, tack ändå! Mvh Mia
Jocke Samuelsson

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela