Den berömda droppen....
ALLA vet vad jag menar när jag skriver om "den berömda droppen". Ni vet när glaset som från början är tomt och som sen sakta men säkert börjar fyllas på och när det är så fullt att man testar ytspänningen så kommer alltid den jäveln farande....den sista droppen! Den som får den stilla ytan att krusa sig, den som ser till att allt som är runt omkring går från ett lugn till ett kaos, för helt plötsligt börjar det rinna ner längs utsidan av glaset och för att parera att det inte ska spillas åt det hållet lutar man för mycket åt det andra och då rinner det på den sidan istället. Hur man än försöker vrida och vända på glaset så är det bara att inse det faktum att glaset blev för fullt och det som skulle hållas instängt inuti glaset började helt plötsligt att rinna ut....
Min kropp är i skrivande stund vansinnigt trött och sliten. Det känns verkligen nu att jag gått igenom flera cellgiftsbehandlingar och tillslut så har kroppen tjurat ihop och gör allt bara för att jag ska må dåligt. Jag har nästan behövt tagit kontakt med LAH varannan dag de senaste 2 veckorna. Är det inte för att upptäcka proppar i benet så är det bl.a. att jag behöver åka in för att få blod. Jag har även gått på antibiotika de senaste 2 veckorna 3 ggr per dag. Jättekul när de glider in kl 01 på natten för att ge antibiotikan. Det är tur att jag tycker om alla som jobbar där, det är helt underbara människor.
Vi hade ju barnfritt förra helgen och vi lyckades trots rollator och slangar överallt ta oss till Restaurang Asken på fredagen! Åt deras hamburgare och den är så satans god så finns inte denna på "andra sidan" måste jag komma på ett sätt att få över några. Vi lyxade till det och käkade på stars and stripes på lördagskvällen och det var också riktigt gott! Käkade där fish and chips och det var definitivt en av de bättre jag ätit!
På söndagen så vaknade jag och kände mig lite slö samt att jag hade en molande huvudvärk . Började pilla i mig lite frukost tills jag känner att jag blir vansinnigt trött så jag säger till Jocke att jag behöver lägga mig i soffan, gör detta och somnar på 3 sekunder ca. Jocke försökte väcka mig ett par gånger men jag hade lite svårt att fixera blicken och så somnade jag om igen. När jag väl vaknat till så ringde vi återigen LAH pga att huvudvärken inte ville ge sig, trots en tablett. Det tog ca en kvart så kom det 2 sköterskor och 1 läkare som kollade igenom mig och tog lite prover. De åkte och ringde ca en timma senare när de fått svaren på proverna. Det läkaren såg var att mitt blodvärde inte hade gått upp någonting trots 2 påsar blod på fredagen innan, så hon misstänkte att jag blödde någonstans i kroppen och iom att jag hade huvudvärk så misstänktes det direkt att jag kanske blödde i huvudet. Så läkaren sa att hon bokat en ambulans som skulle hämta mig direkt. Det tog ca 15 min så kom ambulansen och sen blev jag inkörd direkt till LAH, därifrån fick jag åka direkt upp till röntgen där sköterskorna stod och väntade. Som tur var så visade inte röntgen på någon blödning, utan min kropp är helt enkelt slutkörd, därav dåliga värden.
Jag har även gått igenom röntgen som förhoppningsvis skulle ge mig raka svar på hur den här behandlingen hade gått. Beskedet fick jag i förrgår och det som var positivt var att de två största tumörerna hade krympt litegrann men den tredje tumören hade istället växt en del och tagit sig ännu mer in i skelettet. Gällande frågan när det gäller tid så går det inte riktigt att säga säkert, men de misstänker att jag inte direkt vunnit någon särskild längre tid under den här behandlingen. Så nu ska det diskuteras hur vi ska fortsätta vår resa framåt till slutet. Ska jag hoppa på nästa behandling och må skit igen, samt råka ut för ännu en allergireaktion eller ska jag helt enkelt ta en paus och låta kroppen få vila upp sig lite och kanske hoppa på behandlingen igen när värdena återhämtat sig? Massor frågor och jag önskar att någon kunde ge mig det rätta svaret! Det som jag känner just nu är att min kropp skulle behöva en paus, jag vet inte alls hur min kropp skulle reagera om jag ger mig på en behandling till, men spontant tror jag att jag skulle klappa ihop helt och hållet......
Jag önskar verkligen jag hade svar på allt, eller att någon kunde säga hur jag ska göra?
/Mia
/Mia
