FAAAAN!!
FAAAAN!
Igår så brast det för herr Samuelsson, Igår blev det bara för mycket, det var ingen speciell sak som gjorde det men det var lite 25 öre blandat. Ville var jävligt gnällig, jag hade troligen sömnbrist sen natten innan och säkerligen en massa andra faktorer. Jag bara blev så arg och uppgiven. Så arg att jag sa till Mia, ” jag måste ta 10, du får ta hand om dom”. Jag lämnade alltså Mia , som vid det tillfället inte mådde sådär fantastiskt bra själv, med illamående, trötthet med krävande barn. Jag gick ner till Studion drog på förstärkaren satte upp disten så högt jag kunde och slog så in i helvete på strängarna. Efter ett tag kände jag hur allt liksom började rinna av mig. Jag drog ner disten, lirade lite till, volymen åkte ner och till slut satt jag där och spelade I wanna fall in love med Chris Isaak. För övrigt en riktigt bra låt. Jag återvände från katakomberna och fortsatte med maten vilket var det jag höll på med innan.
Om Clark Kent och hans alias Stålmannen var tänkt att vara en symbol för manlighet, ja det är väl ingen som tvivlar på det påståendet förresten. Hard working man på dagarna och sen räddare av hela stora världen på lediga stunder. Allt detta paketerat i svällande muskler och snygg frisyr så visst är det författarens symbol för manlighet, vad jag tror. Om Clark Kent är allt det där och en massa till så var jag igår Clark Kents misslyckade, nersupne brorsa. Så kändes det för en stund. Jag vet alla otroliga inlägg alla har gjort hur starka och duktiga vi är. I dem flesta stunder känner jag mig stark men igår var annorlunda, åtminstone för en stund. Jag tänker inte be om ursäkt, säga att jag gjorde fel, jag behövde bara spy ur mig det värsta, det är nog sanningen. Men jag kan ta tillfället i akt och säga att jag hatar dig din jävla Cancer, låt oss vara!!!
Idag är för övrigt herr Samuelsson lite mer harmonisk. Ta hand om er alla, ni kan väl ge någon nära en helt spontant söndagskram. Det ska jag gå och ge Mia nu.
//Jocke
