Ensamt
Ikväll far tankarna runt, de liksom dansar retsamt omkring i huvudet och gör att sömnen lyser med sin frånvaro. Det trots att jag skulle behöva sova för att kurera mig från halsinfektionen jag har dragit på mig (vilken gång i raden av alla infektioner sista halvåret vet jag inte ens). Bilder kommer upp och blir synliggjorda från sjukdomstiden. Tro mig det är inga bilder man mår toppen av att se för det jag ser just nu är bara misär och lidande. Jag kommer att tänka på begravningen och den smärta som fanns i mig i den stunden. Den smärtsamma stunden bränner i hela bålen och det känns som om den var igår.
Idag tar de svåra och smärtsamma minnena överhanden. Idag vann ångest, rädsla och smärta över kärlek, respekt och vördnad. Idag känner jag mig tom, ensam och väldigt väldigt liten. Det är inget jag väljer och det är inget jag vill gå igenom igen. Jag har upplevt så mycket smärta i mitt liv att jag tycker att det räcker nu. Jag vill bara gå till livets bank och be om ett rejält uttag från Karmakontot för att det har jag helt och fullt förtjänat. Men vad hjälper det när kontot är spärrat för uttag och jag kommer ihåg att livet är inte rättvist.
För första gången på väldigt länge så känner jag mig smärtsamt ensam.
//Jocke
