Hej
Jag är en av alla som alltid läser din blogg. När jag fick höra om bloggen hade Mia redan lämnat er, så jag började läsa därifrån och bakåt. Jag läste ditt meddelande om att Mia hade fått vila, hennes sista rader på bloggen om att ha rätt att få ge upp och sedan fortsate jag bakåt då hopp och kampglöd fortfarande fanns kvar.
Egentligen har jag inget mer att tillägga en det alla andra redan har sagt förut, att jag tycker du skriver så berörande och att jag tror att din blogg kan vara till hjälp för andra i liknade situation.
Det fanns ingen mening med att Mia skulle tvingas lämna dig och sina små barn så tidigt, men jag tror absolut att det finns en mening med att både hon och nu du orkade dela med er i denna blogg om hur det är när det värsta händer.
Jag ville bara tacka för denna blogg och önska dig och dina barn det bästa i nu och i framtiden.
Bra där Jocke! <3
Låter bra, härligt att du hjälper andra. ❤️
Hej. Jag har läst en del ur er/ numera din blogg. I senaste inlägget prarar du om mötet med andra män mitt i livet med barn. Jag är dotter till en av dessa män. Jag undrar om du och övriga män i gruppen skulle vara intresserade av min historia som i så fall skulle utgå ifrån era barns synvinkel. Jag ställer gärna upp och berättar, ger råd och stöttar. Hör av dig om det låter intressant.
Erica
Du har mejl!
