livmedcancer.blogg.se

Den här bloggen skrivs av Mia och Jocke Samuelsson och det här är vår historia: Hösten 2012 så fick Mia besked om att hon hade livmoderhalscancer. Beskedet kom kort tid efter att hon hade fött vårt andra barn, en son som heter Ville. Innan Ville kom till oss så har vi en dotter som heter Stina. Mia dog av sin sjukdom i januari 2015 efter knappa två och ett halvt års kamp. Jag har valt att driva bloggen vidare för att fortsätta berätta vår historia. En historia som inte avslutas med ett dödsfall utan en historia som skapas kontinuerligt av vår familj. Vill ni maila frågor eller liknande gör det på: [email protected]

Nu då?

Publicerad 2015-01-24 23:51:11 i Allmänt

Ikväll satte jag mig och läste igenom samtliga kommentarer från senaste inlägget. Jag tackar så hemskt mycket för alla fina ord och peppande tankar. Att Mia kommer vara saknad av många råder det inget tvivel om. Det skänker tröst det gör det, sen kommer smärtan finnas kvar länge länge, om den någonsin kommer försvinna?

Vad händer med bloggen nu då? Ja det är frågan, hur kom det sig när den här lilla obetydliga informationskanalen till de närmsta vännerna svällde och blev en angelägenhet för människor vi inte kände och att vi någonstans på vägen lämnade det grundläggande informationssyftet och gav uttryck för våra känslor i texterna? Jag är den förste att erkänna att jag är förvånad. Men som vi har skrivit tidigare så har det funnits ett terapeutiskt behov av att skriva av sig. Det behovet är hos mig allra säkrast inte mindre efter vad som precis har hänt.

Men det här var något Mia och jag gjorde tillsammans. Som allt annat så var vi ett team när vi skapade innehållet här. Det blev Cancer ur olika perspektiv, från den sjuke, från den anhörige, från den desperata föräldern, men alltid ur perspektivet från ett kärlekspar. Nu är hälften av det borta och hur tar man upp efter det? Ärligt talat så vet jag inte? Ska jag låta det här bli det sista inlägget eller ska jag fortsätta skriva?

Det jag vet är att jag har så mycket att säga (har alltid haft lite svårt att hålla käft om jag ska vara helt ärlig) och det vi har byggt upp här på bloggen skulle kunna vara ett bra forum. Jag har fortfarande ett skrivbehov för att hantera sorgen av Mia samt skriva om hur livet för vår familj ska kunna återgå till någon form av normalitet. Skriva om Cancer i stort men livmoderhalscancer i synnerhet för att sprida information om sjukdomen. Skriva om mina tankar och tillvägagångssätt som jag använt mig av när det varit stunder när situationen har känts så nattsvart att man inte vet vart man ska ta vägen. För helt ärligt så tror jag att man måste ha sina knep för att orka i de knappa 2,5 åren som vi kämpade.

Cancern har varit så stor del av mitt liv så länge, både mentalt men även praktiskt i form av sjukhusbesök, behandlingar, komplikationer och så ytterst död. Att den praktiska konsekvensen av sjukdomen försvinner är ganska självklart, vi har inga läkarbesök att passa, inga cellgifter, inga blodtransfusioner. Men när man har lagt ner hela sin själ i detta och styrt hela sitt liv efter en enda sak så blir det tomt på mer än ett sätt. Den här bloggen har blivit en ganska god vän mitt i all vedervärdighet som vi har gått igenom med sitt varma kärleksfulla sätt alltid har stöttat och pushat oss. Det tack vare alla fantastiska kommentarer som vi får från er som läser. Ska man bara vända en god vän ryggen? Det går emot mina principer. Sen vet inte jag om bloggen enbart var Mias och min gemensamma vän och om vi borde gå skilda vägar?

Jag vet inte hur jag ska göra och jag kan inte göra det jag alltid gjort när jag inte har varit riktigt säker på något val jag behöver göra, fråga min älskade kloka fru vad hon tycker…..

Kommentarer

Postat av: Annelie

Publicerad 2015-01-25 00:00:03

Snälla fortsätt att skriva, du är bra på det och jag tror att dina ord fortsätter att ge styrka, hjälp och reflektion för många!!

Postat av: Catharina

Publicerad 2015-01-25 00:04:06

Jag har läst om er resa. Jag har inte kommenterat tidigare, tror jag. Men jag har berörts oerhört av det ni gått igenom. Så fruktansvärt. Så orättvist. Det är inte rättvist att NÅGON blir så sjuk men ändå.

Ord lindrar nog inte din och barnens smärta. Den ENDA trösten för er nu kanske kan vara att Mia inte lider mer. Men fyyyy vad jag tycker det är hemskt.

Jag hoppas verkligen att du, Jocke, barnen och alla andra anhöriga orkar vidare med Mia i hjärtat. Hon, du, ni har kämpat och ville inte ge upp.

Denna fruktansvärda, vidriga sjukdom som cancer är borde inte få finnas.

Varje dag man klarar sig ifrån den är en gåva.

Nu behöver er livskarta ritas om. Jag hoppas innerligt att ni orkar vidare. Jag tror Mia hade velat det.

Inte en sekund av mitt liv skulle jag vilja uppleva det hemska ni gått igenom.

Mina varmaste tankar till er i detta enormt svåra nu.

Postat av: Milla Larsdotter

Publicerad 2015-01-25 00:06:54

Fortsätt! Frågor jag undrar över är, hur går du vidare? Vad har du för hjälp? Hur går tankarna hos dig och barnen? Om du har ork och lust, skriv! Du skriver så bra mitt i allt så att man på något vis blir delaktig! ♡ Väljer du att låta bli för att magkänslan säger så så har jag full respekt för det också! Du känner den dagen du inte vill mer. Kramar i mängder! Tänker så mycket på er!

Postat av: Catharina

Publicerad 2015-01-25 00:07:39

Fortsätt skriv, Jocke! Om du orkar. Om du finner ett värde i det framöver. Nu är det du och bloggen. Och vi som läser. Vi finns här. Och Mia finns alltid hos dig och barnen, oavsett vad.

Postat av: Eva

Publicerad 2015-01-25 00:27:52

Fortsätt och skriva, här når du alla som berörts av Mia och dig och om er resa. Här finns ditt fortsatta liv i det sammanhang som ju självklart präglar resten av ditt liv...
Och du, även om Mia inte finns fysiskt hos dig, så kan du ändå prata med henne...

Vad du än väljer har du, och Mia, all respekt!

Postat av: Nathalie

Publicerad 2015-01-25 00:34:28

Jocke, gör precis som du känner för! Är säker på att det är precis det din kloka fru vill att du ska göra 💗

I mina "bloggögon" är du helt enastående!

Kram!!

Postat av: Erica

Publicerad 2015-01-25 00:38:06

Jocke! Jag hoppas verkligen att du orkar fortsätta att skriva! Vare sig det blir en ventilationskanal, eller något helt annat. Men du skriver så otroligt bra och träffande, så det vore tråkigt om du slutade.
Vilket du än beslutar dig för så är jag säker på att du har din Mia med dig.

Många kramar till er, och hoppas att ni mår så bra som det bara går just nu.❤️

Postat av: Helen

Publicerad 2015-01-25 00:50:31

Fortsätt om du orkar! Då har du oss här som vill finnas för dig! Stor kram Helen

Postat av: Selma

Publicerad 2015-01-25 04:46:42

Först vill jag beklaga att du förlorat din fina fru. Att skriva verkar vara ett sätt för dig att bearbeta så kanske fortsätta med det så länge behovet finns är din väg.

Postat av: Camilla (Granne)

Publicerad 2015-01-25 06:33:25

Fortsätt skriv om du orkar!! Bloggen är fortfarande din, Mias och barnens. Och Mia kommer alltid finnas med dig oavsett, inte minst i dina och barnens tankar och minnen. Det har varit en lång kamp med cancer vid er sida, och kommer likförbannat fortsätta vara så, även om ni slipper alla sjukhusbesök och Mias smärta nu. Ni har berört många med ert skrivande och om du bestämmer dig för att fortsätta så tror jag Mia står och hejar på!! Och vi kommer fortsätta att läsa och minnas Mia och vill gärna vara delaktiga och finnas för dig och barnen om ni vill och då är bloggen fortfarande en bra ventil att nå ut. Styrke kramar och be gärna om hjälp.

Postat av: Eva

Publicerad 2015-01-25 07:08:02

Om det känns som ett sätt för dig att reflektera, hantera, förbanna eller vilken känsla som nu kommer upp, fortsätt att skriv. Om det känns bra och värdefullt för dig, skriv! Kanske barnen när de blir äldre finner tröst i att läsa hur den här tiden upplevdes av både dig, dem och övriga runt omkring. Dina behov, vi är många som kommer att fortsätta följa om du nu väljer att fortsätta bloggen! Önskar dig en fin söndag, så långt som det är möjligt såklart💗

Postat av: Heidi

Publicerad 2015-01-25 07:16:32

Känner du att det hjälper dig att skriva ska du definitivt fortsätta tills den dagen kommer då du känner annorlunda. Känns det inte tryggt att du har oss bloggläsare som har följt Mias och hela familjens kamp? Vi finns hör fortfarande och är en kanal för dig. Det finns många där ute som behöver läsa och begrunda ert livsöde. Som finner styrka, nya vägar och återfår hopp när andras berättelser vävs in i deras vardag! Denna satans sjukdom som tränger in och slår sönder familjer och skapar sorg och kaos runt oss vet vi inte riktigt hur vi ska hantera. Det finns olika synsätt o hanteringar av det. Men din version behövs fortfarande! Känn efter, ta din tid och gå på magkänslan! Massa kramar till er! ❤️

Postat av: Maria

Publicerad 2015-01-25 08:20:15

Jocke!
Jag beklagar bortgången av din fru Mia.

Jag tror det är bra att skriva, skriva av sig alla tankar och allt som snurrar i det inre. Det är viktigt att det kommer ut. Jag miste min son för lite drygt ett år sen och började blogga några veckor efter att det hände.
Valet är ditt men som många andra skriver så har du förmågan att uttrycka dig i text och beröra oss som läsare. Kanske du ska öppna en ny blogg som bara är din?

Många kramar till dig och familjen ❤️

Postat av: Therese

Publicerad 2015-01-25 08:33:09

Bloggen är din och du bestämmer hur du vill fortsätta använda den. Vi som på olika sätt redan kommit in i ditt liv är naturligtvis intresserade av en fortsättning. Om bloggen tar en annan riktning tror jag inte spelar någon egentlig roll. Din vackra fru lever i högsta grad vidare genom era två barn. Du tycks vara en man med många fina egenskaper och jag vill tro att du själv kan ta det rätta beslutet för dig och barnen. Vi som följt er fram tills nu kommer att finnas kvar om du vill och känner ett behov av att skriva här. Vi kommer att se framemot alla texter vilken riktning de än kommer att ta. Vi ser fram emot dem med glädje, men beslutet är ditt. Vänliga hälsningar och på återseende!?

Postat av: M (gammal skolkamrat)

Publicerad 2015-01-25 08:37:46

Åh vad mitt hjärta brister när jag läst din och Mia's blogg under en längre tid.

Beklagar innerligt det ni tvingats genomlida som nu plötsligt tagit slut.

Hoppas du finner styrkan att fortsätta, om än det är svårt.
Hoppas du fortsätter skriva och belysa sjukdommen ur ett perspektiv som många inte sett förut.
Hoppas du finner skrivandet som en hjälp och heal'ande på din resa ensam tillbaka.

Återigen, jag beklagar min forne vän, livet har alldeles för många baksidor.

/M

Postat av: Linda

Publicerad 2015-01-25 08:51:26

Jocke, följ ditt hjärta så kommer nog ett klokt beslut om hur du ska göra vartefter. Jag tycker absolut att du ska fortsätta att skriva när du har så mycket känslor som du bär på. Jag har följt er kamp här ganska länge och blivit gripen av hur både du och Mia har kunnat uttrycka era känslor så gripande, ärligt och fint! Kanske är det här till och med så mycket samlade tankar att det kan mynna ut i en bok om du skulle vilja det? Jag kommer fortsätta följa Din och barnens resa om du fortsätter skriva. Många varma kramar till Er! 💙💗💚✨

Postat av: Therese

Publicerad 2015-01-25 09:10:30

Det var inte 'er' sjukdom som berörde mest utan era starka band till varandra. Er omsorg om varandra, er kärlek och er respekt för varandra - det genomsyrade ert gemensamma skrivande under hela er resa. Det värmde, gladde, berikade och gav alla era följare gott - hur avskyvärd din kära fru's sjukdom än var. Jag är äldre än er båda, har inga egna barn, ingen cancer men jag lever med en hög risk att utveckla en likadan sjukdom som Mia drabbades av. Det är ett otäckt cancerogent virus som gäckar en, gör en mörkrädd, livrädd, osäker och så vidare. Än strålar mitt liv och jag mår bra. Upplever otaliga vackra stunder i olika sammanhang varje dag. Lever här och nu och är trots allt trygg i nuet. Ni betydde båda två mycket för mig, ert skrivande betydde mycket för mig, er styrka inför varandra genom alla era svåra motgångar gav mig energi. Relationer fallerar ofta när kriser av olika slag kommer in i ens liv men ni förstod och hade styrkan att aldrig såra eller lägga skuld på varandra hur tung er vardag än var. Jag önskar dig allt gott, era barn allt gott. Sänder medkänsla! 🌹

Postat av: Manolis

Publicerad 2015-01-25 10:05:25

Jocke 🌹
Om du känner för att skriva vidare i denna blogg, gör't! Men bara om du känner för det. Vi är många som vill veta hur du och barnen har det. Som tänker på er och undrar hur livet rullar på utan Mia. Men det är ditt beslut och respekten för dig och barnen är större än något annat. Vill inte släppa er för då känns det som om jag "släpper" Mia.Fattar inte riktigt ännu vad som faktiskt hänt. Men du, i denna fråga finns inget rätt eller fel. Det viktigaste är att DU väljer vad DU vil.
Kram ❤️

Postat av: Jenny & barnen

Publicerad 2015-01-25 10:13:06

Du är fantastisk Jocke, hoppas du vet om det! Jag hoppas du orkar fortsätta blogga, här eller nån annanstans. Vi vill gärna följa er och vi finns här om ni behöver oss. All styrka till dig!

Postat av: Tesa

Publicerad 2015-01-25 11:13:15

Vill först bara beklaga sorgen! Men nu börjar nästa resa.... får du någon hjälp? Ja vet att Millan m. Familj alltid kommer finnas där.
Hoppas du orkar skriva vidare! Det är skönt att skriva av sig o få ur sig ilska ledsamhet glädje mm.
Styrkekramar till dig Jocke o dina fina barn
💜💜💜💜💜💜💜
Kram Tesa

Postat av: M

Publicerad 2015-01-25 11:41:15

Jocke, först vill jag beklaga den hemska situation du och dina barn befinner er i. Jag kan inte förstå vilken sorg du måste känna, jag kan bara tänka mig.
Jag hoppas och tror att du berör många i din inre krets som du berör oss läsare och att de hjälper er att ta steg framåt varje dag.

Efter att ha läst ditt inlägg var jag tvungen att fundera. Varför vill jag så gärna det, att du ska fortsätta skriva alltså.
Nåt i mig ville bara skriva "snälla fortsätt, punkt"

Jag tycker att du ska fortsätta för att att du ger oss läsare en djupare insikt i vad som är viktigt.
Det är så lätt att svepas med i allt vad den här världen lockar med och vad världen anser vara "lycka".. då menar jag materiel lycka. Ny bil, nytt hus, svindyr inredning, nya kläder, utlandsresor osv osv.

När jag har läst er blogg vilken är en blogg som visar en stor äkthet och framför allt kärlek mellan er som familj, så får det mig att stanna upp och uppskatta "det lilla."
En promenad i solen, ett leende från mina barn.. Det "lilla" som egentligen är det stora.

Jag har fått en stor dos ödmjukhet och framför allt tacksamhet, inte för mitt nya hus eller mitt jobb som jag har levt för, utan för Livet.
Det tackar jag dig och Mia för.

Även om du väljer att lägga ner bloggen, så är jag tacksam för den inverkan ni har gjort i mitt liv och hur mitt nya tankesätt kommer påverka mig och dom i min närhet. Jag kommer stanna upp oftare och njuta av allt här och nu. Att vara privilegierad av att ha hälsan och att kunna njuta av solen.

Er beskrivning och er resa har varit härlig, med all kärlek som genomsyrar ert sätt att skriva och samtidigt en genomvidrig resa där man återigen fått se denna äckliga cancer rycka en mamma/fru/dotter/vän och en fantastiskt bloggare från oss.

Jag tror att vi behöver inblick i hur det känns och hur man går framåt efter att något sånt här har hänt. Det är många som sitter i denna situationen, tyvärr.
Du har en naturlig begåvning av att kunna sätta ord på dina känslor, jag tror att det skulle ge många i samma situation en liten tröst i en fruktansvärd situation och för oss andra en möjlighet att visa att vi finns kvar och hejar på dig.

Jag hejar på dig Jocke och dina barn. Jag hoppas att du gör det du mår bra av och det som känns rätt för dig.
Om det innebär att vi får mer inlägg eller inte, så vill jag att du ska veta att du och Mia har gjort ett stort avtryck.

Kram M


Postat av: Nette

Publicerad 2015-01-25 11:45:24

Vilket beslut du än väljer - att skriva vidare eller inte, så vet du ju att Mia hade stöttat dig i vilket val du än gör så att säga...
Tror att du i längden kommer känna ett lugn i att ha bloggen eftersom den skapades av Mia o dig tillsammans! Och som sagt - nu börjar nästa resa.
Som den underbara make o familjefar du är (för det lyser och har lyst i genom bloggen hela tiden) så skulle jag önska du fortsatte skriva om dig och kidsen..
Men följ din magkänsla och gör det som känns rätt för dig Jocke, stor respekt finns om du väljer att lägga ner!
Men det vore synd att inte släppa efter för dina enormt stora talanger vad gäller att sätta ord på det som hittills hänt er och hur livet blir för er framöver..

All styrka till dig och barnen!
Kram kusin Nette

Postat av: Lotta

Publicerad 2015-01-25 12:27:25

Fortsätt att skriva!!!💕

Postat av: emma

Publicerad 2015-01-25 12:37:04

Hejsan, beklagar djupt! Följ ditt hjärta hur du känner inför bloggen, så blir det rätt! Mvh Emma

Postat av: Maria

Publicerad 2015-01-25 13:23:06

Fortsätt skriva Jocke! Du är en grym skrivare som förmedlar allt du skriver på ett otroligt gripande sätt! Kanske är dt bra att skriva ibland, för att få ur sig dt man behöver.. Sorgen efter fina Mia kommer aldrig försvinna men eftersom så många följt er resa kan oxå dessa hjälpa dig på vägen... Vi är många från Stinas första förskola Kastanjegården som följt er på bloggen o vi skickar styrkekramar till dig o barnen i er sorg❤️Himmlen har fått en fin ängel, alldeles för tidigt, hon ser er varje dag o kommer följa er tills ni ses igen!!!

Postat av: Anonym

Publicerad 2015-01-25 13:42:39

Beklagar verkligen förlusten av Mia. Följ ditt hjärtat ang skrivandet. Jag och många fler kommer med all säkerhet att fortsätta läsa om du väljer att skriva. Då man tänker mycket på dig och barnen. ❤️❤️❤️

Postat av: Anna-Karin

Publicerad 2015-01-25 16:52:58

Jag beklagar sorgen! Fortsätt snälla att skriva då du är en underbart ärlig, härlig och tänkvärd skribent :)Ert sätt att beskriva er jobbiga situation under dessa år har fått mig att förstå att vissa problem jag upplevt som svåra har varit som min 30 åriga son ofta säger " ett jäkla I-lands problem morsan" och det är det verkligen! Ni har varit grymma i er kamp och jag önskar dig all styrka i världen för att orka gå vidare. Men det tvivlar jag inte en sekund på! <3

Postat av: Anna

Publicerad 2015-01-25 16:54:23

Hoppas att du vill och orkar fortsätta skriva, har följt eran blogg en längre tid, ger dig säkert ingen tröst men det skär i hjärtat att se någon/ några så tröstlösa. Vill gärna läsa eran fortsatta resa hur ni går vidare.. Kramar och tankar till dig och barnen

Postat av: tommy

Publicerad 2015-01-25 17:06:53

hoppas allt blir bra för er <3

Postat av: Neda M

Publicerad 2015-01-25 18:44:18

Fortsätt, utan att du vet om det, så bearbetar du sorgen i dina texter. Det kommer komma så många känslor som du kommer kunna förvandla till ord, ord som berör, inte bara andra, utan dig själv allra mest. Efter ett tag så blir dina texter det som ger dig tröst ❤️ Så var det för mig efter att min pappa gick bort. All styrka och kärlek till er 💕💕💕

Postat av: Petra K

Publicerad 2015-01-25 18:50:49

Jag är övertygad om att Mia vill att Du fortsätter skriva Jocke! Du ska nu göra det Du mår bra av och behöver.....både för Dig själv och era barn!!!!!
Nu kommer tiden då det blir en stor omställning.....då kan just skrivandet vara av yttersta vikt för Dig! Så fortsätt skriva om Du vill och orkar!
Kramar på er ❤️

Postat av: Jenni

Publicerad 2015-01-25 18:51:30

Jag hoppas du kommer fortsätta skriva 💕

Postat av: Susanne

Publicerad 2015-01-25 19:48:02

Beklagar sorgen återigen.... Jag vet av egen erfarenhet att "skriva av sig" är "skönt".
Så fortsätt blogga, När DU orkar, vill och känner för det. Jag tycker ( för min egna del) att det är en sorts terapi.... Massa kramat till DIG och alla andra i din närhet som känner sorg. ❤️❤️❤️ Önskar Er all Lycka i framtiden, även om den känns långt fram just nu.

Postat av: S

Publicerad 2015-01-25 21:34:26

Om du skriver blogg, låttexter, dagbok eller på annat vis spelar nog inte så stor roll - men skrivandet är en viktig ventil.
Du är fantastiskt duktig på att förmedla genom skrivandet och jag tror det är ett bra sätt, som terapeutiskt syfte, att få ut både tankar, funderingar och känslor. Vilket är enormt viktigt - ingen mår bra av att hålla det inom sig.
Jag tror det kan vara bra också för din egen del att kunna gå tillbaka och titta hur du mådde och tänkte en period för att se att du faktiskt kommit en bit på din nya väg, att livet är en gnutta ljusare än igår.
Ser bara fördelar med skrivandet.
Många kramar ❤❤❤

Postat av: M

Publicerad 2015-01-25 22:22:20

Fortsätt! Så länge det känns bra och okej för dig!!

Jag har inte slutat tänkt på er, på era barn... Många bloggar om cancer men inte livet efter cancer. Inte livet som familj utan mamman, pappan eller barnet.

Orkar du visa alla sidor du kommer få gå igenom så tror jag det även skänker lättnad, förståelse och tröst till många andra.

Många tankar är det hos en själv, hur skulle jag göra, hur ofattbart skulle det kännas i den där sist stunden... Ska man skriva brev till sina barn? Vad gör man när man vet att det är över snart... Helt svindlande tankar... :(

Kram och all styrka

Postat av: Anonym

Publicerad 2015-01-25 22:37:42

Skriv om du vill och orkar. Många varma tankar.

Lotta m.familj

Postat av: Anna

Publicerad 2015-01-25 22:39:53

Du har verkligen "skrivandets gåva". När man läser det du skriver så försvinner man bort lite från tid och rum. Man försvinner in i din berättelse och ditt sätt att uttrycka dig och dina känslor. Man förstår dig och du bygger upp en nyfikenhet att man bara vill fortsätta läsa. Och så gillar jag att du är så ärlig när du skriver. Det gör att man inte kan sluta.
Så om jag får välja - fortsätt skriv. Berätta om din väg tillbaka till normaliteten. Vad som nu är normalt och inte.
Er berättelse har gett så mycket till så många och du kan fortsätta med det. I morgon ska jag kolla upp drop-in-tider för cell-prov. Bara för att ni delat er berättelse, har jag nu bestämt mig för att alltid prioritera det säkra före det osäkra gällande cancer.

Heja dig Jocke! Kämpa!
Vila i frid Mia

Postat av: Stena

Publicerad 2015-01-25 22:48:47

Fortsätt gärna skriva om du känner att det hjälper dig. Jag tycker att du skriver mycket bra.

Postat av: Eva Li

Publicerad 2015-01-25 22:51:04

Jag blev så ledsen när jag såg att Mia somnat in. Jag känner ju inte er men har förstått att ni var ett fantastiskt team med en stor kärlek mellan er och att Mia var en underbar och härlig person.

Jag skulle vilja tipsa dig om en blogg som legat nere några år nu. Den startades av Anna som fick cancer men sen skrev hennes man mycket på den också. Bl a skrev han en saga för att förbereda deras 2,5 åriga dotter inför begravningen. Sagan är jättefin med tecknade bilder osv om vad det var som hänt. Konkret och tillgänglig för barn. Sen har hennes man också skrivit mycket om sina egna känslor , om att vara den som står bredvid, om hur livet ska gå vidare, och han är lika duktig på att uttrycka sig som du känslomässigt. Jag tror du kan känna en del stöd i att läsa den bloggen. Sök på "Annas blogg om livet här och nu".

Varma tankar till er alla i denna oerhört tuffa situation! Tacka ja till all hjälp du kan få Jocke!

/Eva Li

Postat av: Tessan Kindstrand

Publicerad 2015-01-25 23:34:42

Jag önskar att du fortsätter skriva. Just nu är Mia i tankarna hela tiden men jag kommer även på mig själv med funderingar: undrar vad Jocke och barnen gör nu... Ni har ju ingått i gänget liksom. Jag har sagt det förr, Du skriver så fantastiskt bra!

Styrka och kärlek till dig och de små.

Postat av: Jennifer

Publicerad 2015-01-26 01:44:47

Dom sista raderna i detta blogginlägg.. Ja vad gör man när man inte längre kan be om råd, som man alltid kunnat gjort...? Jag förlorade min mamma i cancer för mindre än ett år sen och jag känner precis så, typ varje dag... ): du är så otroligt stark! Jag beklagar verkligen! Denna blogg har vart en stor tröst i mitt eget sorgarbete.. Om du visste hur många ni hjälpt genom att berätta vad ni vart med om och hur ni tänkt! Stor kram! <3

Postat av: Johan

Publicerad 2015-01-26 07:45:40

Jag tycker du ska fortsätta skriva. Tror helt ärligt att det är viktigt för dig att inte bara sluta tvärt utan att just nu fortsätta skriva av dig. Såret just nu är väldigt stort, å min personliga uppfattning är den att man läker det bäst genom att skriva, älta, prata osv. Sen finns det en annan funktion, nämligen den för andra som upplever eller upplevt samma sak. Tror att eran historia är väldigt viktig för dem, och för många andra åxå. För mig var denna historia tragisk, en kompis lillasyrra å en gammal kollega, som fick detta paket. Men det har givit mig andra uppslag, andra tankar om livet, allt man tar för givet hela tiden. Så fortsätt skriv, för din skull framför allt.

Postat av: Anonym

Publicerad 2015-01-26 08:17:08

läs om hur det är att ha en syster med anorexia

Postat av: maria

Publicerad 2015-01-26 09:12:40

Jocke- du ska göra det som känns bra för dig! För många av oss är det ett bra sätt att hatera känslor mm att skriva! Det är inte alltid man behöver en läsare utan man får en viss distans till allt när man sätterkänslor, tankar mm på pränt! Sen är det givande att läda dina tankar men det är en annan sak! All styrka och kärlek till dig och de dins

Postat av: Åsa

Publicerad 2015-01-26 09:16:36

Fortsätt skriv om din familj 💖

Postat av: Redun

Publicerad 2015-01-26 12:57:54

Känn efter vad som känns bäst. Om du låter bli att skriva, men märker att du formulerar inlägg i huvudet kan det vara en god idé att fortsätta. Likaså om du känner att bloggen blir ett sätt att orka ta sig vidare, om än bara litet (precis som ett sådant där knep du nämnde i detta inlägg).

Hann bara följa er på slutet, men det är en väldigt gripande blogg. Jag beklagar verkligen sorgen.

Men jag har också sett att bloggen har berört många, så på det sättet skulle ju det kunna spira ett litet frö ur allt det här eländet, som kanske kan göra tillvaron litet ljusare för någon annan, skänka litet hopp, kanske sätta ord på hur någon annan kanske också känner just nu, och påminna oss alla om att ta vara på den stund vi har på jorden.

Tänk på saken. Ta din tid. Ta er tid. Ni är inte ensamma.

/En läsare som inte kommenterat förut, men kände att det var dags

Postat av: Anonym

Publicerad 2015-01-26 14:44:54

Håller med många tidigare kommentarer. Du är riktigt bra på att skriva texter som förmedlar. Inte bara cancerns börda utan det blir vidare än så. Och att du har dina trix att klarat ut dessa 2,5 åren är helt klart och du kommer antagligen behöva hitta och använda dig av fler. Är bloggen en av dem så använd dig av den så länge det känns bra, använd dig av värmande kommentarer när det kalla tar övertag.

Postat av: Caroline

Publicerad 2015-01-26 19:58:37

Ja ni har verkligen berört många människor. Kända och okända... Jag hör till det sidtnämda.
Som en slags hejjarklack har vi läst och hoppats.... Önskat och undrat.
Om du fortsätter skriva är vi helt klart många som vill fortsätta hejja, bli berörd och ägna dig och din familj många tankar.
Ser vi dig inte här igen så vill jag tacka för allt du och din fru delat med oss.
Kämpa på, eran resa kommer fortsätta. Det tar tid att lära sog leva med sorgen. Men kämpa på!
Fortsätter kika in här för att se om något händer.

Fuck cancer

Postat av: Elisabet

Publicerad 2015-01-26 19:59:26

Jocke, Du ska göra det du känner för. Jag är säker på att det klarnar så småningom. Det som känns rätt idag känns kanske inte rätt i morgon och tvärtom. Jag är säker på att Mia hade stöttat dig i ditt beslut oavsett vilket. Jag känner med dig och familjen. Om eller när du har kraft kanske det går att undersöka möjligheten att ge ut en bok med era blogginlägg? Jag är säker på att den kan stötta många i samma situation. Du och ingen annan vet vad som är bäst för dig och familjen. Kramar om.

Postat av: Kim

Publicerad 2015-01-26 20:48:15

Jocke!
Klart att du ska fortsätta skriva om du känner att det hjälper dig i sorgearbetet. Men om du känner att du vill att den här bloggen ska vara just din & Mias blogg, så kan du ju alltid starta en ny & lägga länken till den som ett sista inlägg?
Tänker på er ofta.....*kramar om*

Postat av: Anna

Publicerad 2015-01-26 22:12:44

När jag insjuknade i livmoderhalscancer 2013 blev bloggen, som jag hade sen tidigare, ett sätt för mig att både hålla dom närmaste uppdaterade och framförallt ett sätt för mig att skriva av mig allt elände. Jag tycker att det är skönt att skriva av mig, och det har verkligen hjälpt mig. Jag tror att du kommer må bra av att skriva, samtidigt vet jag att många inte känner sig helt bekväma med att öppna upp sig helt för omgivningen. Gör vad som känns bäst för dig. Jag tänker på er och hoppas(och tror) att ni tar er igenom detta, och att din andra hälft har det bra där uppe. Utan smärta och elände.

Postat av: Prenumerant

Publicerad 2015-01-26 22:58:25

Vi här kan aldrig fylla tomheten efter Mia. Men vi finns här nära och kramar dina ord 💙

Postat av: Terese

Publicerad 2015-01-27 12:28:24

Jag tror nog att Mia skulle vilja att du fortsätter att skriva. Man behöver få skriva av sig. Det kan hjälpa många andra också som går igenom en stor sorg. Kram till er!

Postat av: Sofia

Publicerad 2015-01-27 13:26:24

Om du orkar och det känns rätt för dig tycker jag du ska fortsätta skriva Jocke! Vi är många som vill stötta på håll. Du skriver så det griper tag om hjärtat, så ärligt och naket. Gråter för er, fina fina Mia! Bara önskar att denna mardröm kunde vara slut o jag kunde vakna upp o ta den där lunchen med Mia som aldrig blev av. Höra hennes härliga skratt, alla hennes idéer, hennes varma sätt o hennes otroliga kärlek!

Kram

Postat av: Alexandra

Publicerad 2015-01-27 16:52:38

Fortsätt att skriva Jocke, om du orkar o vill. Följ ditt hjärta. ❤️
Vi är många trogna följare till bloggen som beundras av ditt mod och din styrka.

Postat av: Hanna

Publicerad 2015-01-27 21:36:27

Denna resa med Mia har berört massor förlora själv min mamma i samma jäkla sjukdom ,4 år gammal var jag då. Vill bara säga att jag önska jag hade en blogg att läsa har i alla fall 2 kollegieblock;-). Sorgen och saknaden är alltid stor men man lär sig att leva med den för man måste. Så som Mia prata om dig o hur du verkar så kan jag inte tro nåt annat än att barnen kommer få det bra. Kram till dig o barnen hoppas du fortsätter skriva.
/ musketös Hanna.

Postat av: Lotta

Publicerad 2015-01-27 22:53:06

Beklagar sorgen och förlusten av en älskad maka o mamma.
Började läsa er blogg igår och sträckläste den. Kunde inte sluta läsa. Alla minnen kom tillbaka från min tid med äggstockscancer o operation o cytostatika behandlingar. Detta var för 4 år sedan.
Så finns mycket jag känner igen mig i.
Fasansfullt med cancermonstret!!
Än så länge går jag på mina kontroller.

Hoppas du fortsätter skriva på nåt sätt. Du skriver rätt fram och enkelt.
Ta allt i din o barnens takt nu. Va rädda om varandra.
Kram fr Lotta

Postat av: Josefine

Publicerad 2015-01-27 23:39:13

Hej Jocke!

Jag känner inte dig, och jag kände inte Mia men jag har bekanta som gör det och på den vägen har jag ramlat in här. Jag har nu suttit hela kvällen (och då menar jag hela kvällen) och läst igenom alla inlägg sen bloggens start, och nu är jag...tom, ledsen, berörd, kär i er för att ni skriver så öppenhjärtigt och jag känner att jag ser livet på ett annat sätt nu. Och för det vill jag säga TACK!
Jag beklagar sorgen (känns fjuttigt i sammanhanget) och förbannar denna satans sjukdom som kallas cancer. Herr cancer tog min pappas liv för drygt ett år sen, och han är INTE trevlig att ha inpå sig (herr cancer alltså, pappa hade jag gärna haft inpå mig).
Du ska fortsätta skriva om du vill det, och orkar, och känner att det hjälper dig i sorgen. Starta på ny kula med en ny blogg kanske? OM du väljer att fortsätta så kommer jag, som så många andra, att fortsätta följa dig och läsa och bli klokare av dina fina ord.

Kram till dig!

Postat av: Lena

Publicerad 2015-01-28 00:14:35

Ni har berört så många, så fortsätt skriva så länge du själv känner att känslor och tankar finns där. Var rädd om dig och barnen de går i första hand.Kram !

Postat av: Alice Hernqvist

Publicerad 2015-01-28 15:44:09

<3 lite kärlek

Postat av: Barbro Sjölander

Publicerad 2015-01-28 16:01:40

Hej Jocke
Vi är många som hatar denna sjukdom som tar så många liv. Inte bara det att man dör i den. Det påverkar också det liv man lever, det påverkar anhöriga och vänner.
Ni har beskrivit så fint tillsammans denna fruktansvärda resa.
Jag är verkligen ledsen för att ni inte fick fler år tillsammans. Så unga som Mia ska inte dö.
Tack för att vi fick länka till bloggen på vår FB sida Nätverket mot gynekologisk cancer. Vi använder den för att uppmana mammor att vaccinera sina döttrar. Den uppmaningen sågs av 4620 personer. Mia hade inte den möjligheten när hon var i 11 års åldern.
Förstår att du undrar nu hur du ska gå vidare med bloggen. Du kan använda din röst om du orkar för att bidra till att utrota denna fruktansvärda sjukdom. Du kan också använda din röst för att berätta hur ett anhörigstöd ska se ut. För att förbättra vården eller annat du kommer på.
Jag lovar att du kan få använda din röst genom oss på många sätt när du orkar. Hör av dig när du är redo och om du vill

Många kramar
Barbro

Postat av: Helen

Publicerad 2015-01-28 16:09:28

Varm kram till dig och barnen i denna svåra stund <3

Du skildrar det ni upplever på ett sätt som berör mig djupt in i hjärtat. Jag tror och hoppas att du kan finna tröst i att fortsätta att skriva och dela med dig. Men jag hoppas framförallt att vi som läser kan ge dig massor med styrka att orka gå vidare.

Jag har själv bloggat länge och funnit många fina vänner under åren och fått massor av stöd och pepp, det är det som gör bloggandet så givande.

Det du går igenom är det värsta en människa ska behöva uppleva och jag har inte ord nog att ge dig tröst. Men jag hoppas att mina ord ger dig en liten liten styrka att möta en ny dag.
Jag har jobbat länge i vården och mött många anhöriga. Jag vet att det förutom den stora tomheten efter Mia blir en konstig tomhet av allt som varit eran vardag en längre stund, med sjukhus, personal m.m. Något som man kanske innan tänkte skulle vara skönt att slippa blir en tomhet ( hoppas du tolkar mig rätt).

Fortsätt blogga om du känner att det är rätt. Jag tror det ger dig mycket tillbaka. Ni finns i mina tankar och jag önskar er allt väl. Mia lever kvar i dig och barnen.

Massor av kärlek till er <3

Postat av: Ulla

Publicerad 2015-01-28 18:11:01

Styrka till dig/barnen och alla andra familjemedlemmar 🙏 Hoppas du orkar fortsätta blogga i någon form 💞

Postat av: Virre

Publicerad 2015-01-28 19:56:32

Som så många andra skriver. Det är helt upp till dig hur du väljer att göra men du har ordets gåva och jag tror att det är en god ventilations kanal för dig så fortsätt skriv på ett eller annat sätt. Väljer du att fortsätta här har du trogna följare som gärna följer dig och barnen i er kommande vardag.
Kramar till er i mängder

Vila i frid fin Mia❤️💜💛

Postat av: Lillamy

Publicerad 2015-01-28 22:09:14

Det du nu går igenom måste få ta sin tid, sorgen smärtan och saknaden kan inte påskyndas.
Ingenting kommer att bli som förut igen.
Den intensiva sorgen, smärtan kommer att rundas av och alla fina minnen finns kvar. Din älskade Mia kommer du alltid att bära med de i ditt hjärta,genom era två fantastiska kärleks barn.

Som medmänniska, ALL min kärlek och värme till er.
Ni finns i mina tankar.

Postat av: Vickan

Publicerad 2015-01-29 13:24:34

De där avgör du själv men dur en jäkel på å skriva o det är nyttigt o ventilera.

Stor kram till er.

Postat av: A

Publicerad 2015-01-29 15:26:09

Hej!
Jag vill vara anonym men jag "halka" in på eran blogg tack vare att vi har gemensamma vänner på Facebook.
Vi känner inte alls varann men mitt medmänskliga hjärta o samma erfarenhet fick mej att skriva detta.
Jag har mist en väldigt nära anhörig i cancer alldeles"för tidigt" så den gemensamma nämnaren har vi. Men jag har levt med saknaden o allt som kommer till ett tag nu.
I ditt skedde du är nu finns ju egentligen ingen framtidstro, (man känner så). Men det kommer fast på ett annat sätt,hjärnan ser till att du kan lära dej att leva med förlusten, inte sagt att det är lätt men det går.Men med detta vill jag bara säga: Sköt om dej/er! Barnen ger dej mod o styrka! Du fixar detta! Eran ängel vakar över er!!

Kram






Postat av: Thina

Publicerad 2015-01-29 16:01:45

Tänker på er 🌹

Postat av: Nettan Gistrand

Publicerad 2015-01-29 18:40:36

När vägen man ska vandra helt plötsligt tar slut..
När livet förändras, är inte som förut..
När man frågor har men inga svar..
När klumpen i magen dröjer sig kvar..
När gråten blir tystnad, man kan inte förstå..
När man känner sig liten, precis som de "små"..
När livets stig skulle bli ljus och lång..
När man i skyn kunde höra fåglarnas sång..
När hoppet och tron är det sista man har..
Då det på himlen tändes, en "ny stjärna" så klar....


Varma styrkekramar till hela familjen och alla anhöriga <3

/ kusin Nettan

Postat av: Anonym

Publicerad 2015-01-29 22:56:29

Beklagar Jocke! 🌹så fruktansvärt ledsamt. Fortsätt skriva! Det är nog bra terapi. Och något gemensamt ni hade som du kan hålla levande trots att Mia inte finns kvar.
Stor styrkekram

Postat av: Maria

Publicerad 2015-01-31 12:24:19

Jag tänker på er ❤️ Jag skulle gärna få fortsätta läsa er blogg, men självklart ska du göra vad du själv vill och orkar ❤️ Ingen stress att fatta det beslutet heller. Ta en dag i taget och gör det som känns bäst steg för steg. Kram

Postat av: Catharina

Publicerad 2015-02-01 05:22:59

Tänker på er.

Jag tror att ni behövt de tankarna tidigare men jag är glad att ni haft så många som följt er och försökt att stötta under er svåra tid.

Jag upptäckte er blogg kring jul, tror jag.

Gick tillbaka och läste från starten, inte alla inlägg men en del. Mest har jag följt er på slutet.

Nu börjar ditt och barnens fortsatta liv på en egentligen ganska nylagd väg. Som om ni liksom har vetat innan att "där kommer de att bygga en väg sen, vi måste välja den för att komma vidare, det finns ingen annan väg..."

Ofta får man enormt mycket stöd när allt är som jobbigast. Vilket är både bra och tur.

Jag funderar ibland på döden. Jag har haft förmånen att inte förlora någon närstående pga sjukdom på väldigt många år nu. Men av andra anledningar.

Jag vet att många känner att folk slutar höra av sig och fråga hur man mår när begravning och alla praktiska bestyr runt detta är över. I alla fall glesas telefonsamtalen, blomsterbuden, de vänliga hälsningarna på olika forum ut. Som om saker och ting skulle bli mindre jobbigt. Som om det som skedde egentligen bara var en mardröm.

Jag hoppas att du, oavsett du orkar/vill fortsätta skriva här eller inte, får det stöd du och barnen behöver resten av era liv också. Jag hoppas att samma förståelse finns för era toppar och dalar och att alla runt omkring er (även i datorvärlden) känner av när ni behöver pepp och när ni vill vara ifred. Precis som jag tror att det varit innan.

Många varma tankar till er!

Postat av: Henriette

Publicerad 2015-02-01 14:09:05

Vill återigen beklaga sorgen. Vet oxå av egen erfarenhet att sorgen minskar i kraft,men att saknaden alltid kommer att finnas, men man lär sig att leva med den. Jag förlorade själv min mamma i cancer för 36 år sedan,känner fortfarande en saknad,som är starkare periodvis.Mina söner hade samma otur för 3 år sedan, då de förlorade sin pappa,där jag ser samma mönster när det gäller sorg och saknad.Känner därför varje steg du och barnen tar i denna process.

Även om skrivandet är en bearbetning för dig,där du får stöd,tröst och många fina ord,så är det bara du som kan fatta beslutet,om bloggen ska vara kvar. Gå efter ditt hjärta,även om det kan vara svårt ibland. Men det brukar ha rätt.

Styrke kram till dig och barnen

Postat av: Prenumerant

Publicerad 2015-02-02 23:38:57

💙

Postat av: Rebecca

Publicerad 2015-02-05 04:03:38

Är 100000 % säker på att Mia hade velat och dessutom tyckt det varit fantastiskt om du vill fortsätta skriva av dig, delge dina tankar och känslor, upplysa, inspirera och säkerligen också hjälpa någon annan som gått, kommer gå eller går igenom något liknande.

Det vet du ju själv att hon hade velat. Det var endast "symboliskt" att det var er blogg, men hon finns kvar här ändå och hon kommer alltid finnas kvar. Så när än du känner för att skriva - skriv! Du behöver inte fundera hur du ska göra eller ta ett beslut, bara följ rösten inom dig <3

Postat av: Elin Alenteg

Publicerad 2015-02-07 17:50:43

Tänker på er..

Postat av: Anonym

Publicerad 2015-02-08 14:50:37

Hittade hit av en ren tillfällighet då jag googlade runt på grund av nyligen cancerdiagnostiserad mamma. Har alltså inte följt Mias, din och familjens resa, men vill ändå lämna ett stort fång varma tankar till er alla. Hoppas att ni har det så bra det bara är möjligt. Tiden efter det att man förlorat en älskad anhörig är märklig. Förlorade för några år sedan min före detta sambo som, alldeles för ung, dog i sviterna av en stroke. Även om vi var separerade när detta hände stod vi efter många år tillsammans varandra väldigt nära, vilket gjorde att jag, i likhet med många av våra gemensamma vänner, tillbringade mycket tid på sjukhuset. Att komma ur det vakuum man som anhörig befinner sig i under sådana perioder tar tid. Min erfarenhet är dock att just den egna närvaron i, och dialogen under och efter, dessa svårgreppbara skeden i livet är centrala. Om dialogen med omvärlden sker via en blogg eller via personliga möten är kanske av mindre betydelse, även om jag tror att dialogen med nära vänner är oersättlig. Väljer du att fortsätta skriva lovar jag hur som helst att fortsätta läsa.

Många varma tankar!

Postat av: Jenny

Publicerad 2015-02-10 21:51:24

Gör det som känns bäst och rätt för dig. Är övertygad om att det var just så din kloka fru skulle säga om du frågat henne. DU är viktigast nu, för att orka och finnas där för barnen. Var egoist, det är du värd efter denna kamp. Att stå bredvid den man älskar och se henne/honom lida och att dessutom vara stark nog att ta hand om barnen och rodda allt praktiskt. Kan inte ens tänka hur tufft du haft - och har - det. Och det tär, psykiskt och fysiskt. Hoppas du får stöd och avlastning i allt.
Ta hand om dig - och barnen!

Postat av: Mia

Publicerad 2015-02-12 23:05:19

Beklagar sorgen.
Självklart ska du göra det som känns rätt för dig men du ska absolut fortsätta skriva, antingen på bloggen eller skriva ner dina tankar och känslor på ett ark som du när tiden är mogen kan återgå till själv eller lämna över till era barn (om det känns rätt för dig). Du har skrivandets gåva och kanske när du får mer perspektiv på det ni genomgått kan du hitta någon form av styrka i dina egna texter. Om du väljer att skriva här på bloggen eller ej är oviktigt. Det som betyder är att du får möjlighet att bearbeta det ni varit tvungen att gå igenom och åter finna glädje i din och dina barns framtid. Jag kommer att fortsätta titta in men hoppas att om du skriver så gör du det för din och din familjs skull och inte för att någon annan anser det. Jag hoppas du finner styrka att se framåt med tiden..

Postat av: Christine

Publicerad 2015-02-18 20:09:23

Er tuffa resa berör så djupt. Fast jag inte känner er så sörjer jag med dig och barnen. När du behöver finna tröst eller bara skriva av dig så finns vi här och väntar på att få skicka er all vår kollektiva värme och uppmuntran. Kanske kan du hitta lite styrka i oss när det känns tungt.
Vi är många som finns här för dig.

Postat av: Natalie

Publicerad 2015-02-26 12:04:58

Fortsätt skriva på bloggen om du vill och orkar! Imorgon begraver vi min syster pga samma sjukdom och hennes man är nu också ensam med deras två barn. Vår historia liknar eran och jag lovar att vi skulle följa dig, men förstår också om orken inte finns. Varma tankar till er!

Postat av: Anonym

Publicerad 2015-03-10 05:58:28

Saknar era inlägg... 💖💖💖

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela