Dagarna går...
Ja, tiden har verkligen börjat gå så vansinnigt fort, och det uppskattar jag inte. Det är nu tiden ska gå i sakta mak och att jag hinner göra allt ordentligt utan att känna stress, jag är inte där riktigt än.
Det som jag märkt också är att jag den senaste tiden blivit rätt så "virrig". Jag börjar sortera tvätt, ser sen nåt annat o kommer på att "Ah, det här ska jag göra!) så håller det på tills jag upptäcker att jag har ca 6 olika projekt påbörjade. Och så helt plötsligt var det lunch också som jag måste tvinga i mig. Och sen lovade jag ju läkaren att jag skulle sova en stund efter lunch....vaknar upp till att klockan redan sprungit fram till kl 15, 😳
Oj! Alla de här 6 projekten som startade då....hmmmm inget är klart och snart kommer Jocke och barnen hem.😁 och då helt plötsligt blir det tokstressigt!
Jag njuter vanligtvis av att småpyssla lite, ser det nästan som en slags terapi.
Att baka lite, hänga en tvätt, eller rensa i underklädeslådan. Så när det varit som det varit nu de senaste dagarna så har jag faktiskt orkat plockat ur diskmaskinen, och när jag är färdig har det strömmat massor endorfiner i kroppen och då mår jag super för en stund.....och då får jag känslan som dock försvinner rätt så fort, känslan att få vara normal......
