Inte så smidigt som jag trodde.....givetvis!
Mmmmm....... Här kommer en liten sen uppdatering men det är först nu jag har energi och ork att skriva ner hur läget är.
Som ni läste i tidigare inlägg så gick än dock operationen bra och när jag vaknade upp på onsdagsmorgonen så var jag nästan oförskämt pigg och hade både aptit och ork att knalla runt på hela sjukhuset för att ha något att göra. När ronden hade varit så sa läkaren de magiska orden "är du såhär pigg och mår bra så kan vi prata om utskrivning i eftermiddag"....nämner man utskrivning till mig så är det slaget i sten! Så jag fick helt enkelt åka hem på onsdagskvällen.
Resan hem gick bra, inga "olyckor" på vägen hem och inga direkta toalettbesök under hela onsdagen.....torsdagen började jag känna mig lite tråkig och magen började göra ont. På fredagen var jag tvungen att ringa tillbaka till avdelningen då jag inte varit på toaletten enda gång ordentligt sen onsdagsmorgon. Jag hade lyckats få forstoppning så jag fick ett pulver som heter movicol utskrivet och jag började dricka en tokvidrig sörja men som gjorde att det hjälpte liiiitegrann. I alla fall så gick helgen och jag blev inget bättre utan snarare sämre så på måndagen ringde jag tillbaka igen och iom att jag då även hade fått lite feber så var det bara att åka in till akuten för en röntgen som de i Linköping tyckte att jag skulle göra.
När vi väl fått komma in på akuten så började i alla fall magen komma igång lite mer så när läkaren fick tid att undersöka mig så hade magen mjuknat och jag mådde faktiskt lite bättre så det blev ingen röntgen utan jag fick åka hem med några magiska droppar som jag nu tar varje kväll innan jag går och lägger mig, och tillsammans med movicolen som jag dricker så funkar det faktiskt hyfsat. Varför jag blivit förstoppad beror helt enkelt på att jag fortfarande har morfin i kroppen och det gör att tjocktarmen inte arbetar som den ska, så nu är det återigen projekt nedtrappning som väntar. Iom min senare erfarenhet så får den dra ut lite på tiden så jag inte drabbas lika hårt av abstinensen som jag gjorde sist, men förhoppningsvis så när jag blivit av med allt morfin så ska magen kunna fungera någorlunda normalt. Hoppas, hoppas det så jag slipper det värsta nu som är att jag knappt vågar lämna hemmet pga. att behöva en toalett inom 30 sekunder.....
Så det går saaaaaaakta åt ljusare tider. Det rimmar inte riktigt med hur jag fungerar som person, men jag bara måste lära mig! Samtidigt så hör jag hur Prebens (en av kirurgerna som opererade mig sist) röst klingar där bakom gällande tillfriskning som cancerpatient.....det handlar inte om en "normal" tillfriskning som för övriga människor som går igenom en operation, det handlar inte ens om att dubbla det jobbiga utan för varje procedur jag går igenom så måste jag gångra eländet efter.
SÅ den här operationen som än dock var en enkel liten operation har blivit betydligt mycket större för mig, vilket gör att det garanterat kommer ta längre tid för mig att friskna till än vad jag någonsin upplevt eller trott tidigare....
/Mia
