livmedcancer.blogg.se

Den här bloggen skrivs av Mia och Jocke Samuelsson och det här är vår historia: Hösten 2012 så fick Mia besked om att hon hade livmoderhalscancer. Beskedet kom kort tid efter att hon hade fött vårt andra barn, en son som heter Ville. Innan Ville kom till oss så har vi en dotter som heter Stina. Mia dog av sin sjukdom i januari 2015 efter knappa två och ett halvt års kamp. Jag har valt att driva bloggen vidare för att fortsätta berätta vår historia. En historia som inte avslutas med ett dödsfall utan en historia som skapas kontinuerligt av vår familj. Vill ni maila frågor eller liknande gör det på: [email protected]

Små toppar och djupa dalar....

Publicerad 2014-03-25 12:32:09 i Allmänt

 

Jag antar att ni märkt att jag inte bloggat på ett tag, det beror på att de senaste två veckorna har bestått av lite gott och blandat. Mest blandat….

 

Jag har en historik (som många som känner mig vet) av att vara nästan en liten för radikal motståndare till droger och diverse substanser. Jag har aldrig under mitt 30 åriga liv provat någon olaglig substans, visst jag har både rökt vanliga cigaretter och provat snus som bidrog till ett grönt ansikte och ett vidrigt illamående. Men jag har aldrig provat något annat, inte ens en liten joint! Så efter min första operation när det pratades från läkarna om morfin så blev jag rätt så nervös. Jag hade aldrig ätit något så ”beroendeframkallande” förut. Tiden för operationen kom i alla fall och när jag åkte hem så hade jag fått recept på Oxycontin som jag hämtade ut och började äta för att få bukt på smärtorna. Det fungerade hur bra som helst och jag var bra smärtlindrad, jag åt t.o.m. mindre än vad jag hade fått rekommenderat att äta så när jag väl bestämde mig för att sluta helt med morfin så slutade jag helt enkelt och det gick hur bra som helst. Men sen kom det en till operation…..

 Efter operation Nr 2 som var både större, tog längre tid, var mer omfattande samt att denna gång så var det verkligen fråga om överlevnad så var det väldigt struligt med min smärtlindring. Ni som läst mitt inlägg tidigare vet vad jag pratar om, jag tänker inte skriva om det igen här så ni som är nyfikna kan gå tillbaka och läsa mitt inlägg ”morfin, morfin, morfin….”

I alla fall, efter den här operationen så var min syn på smärtlindring helt annan, det hade ändrats från ”njaaa, vet inte riktigt om jag knappt vill äta en halv morfintablett” till ” GEEE MIG ALLT NI KAAAAN”. Smärtan som jag fick både efter den andra operationen men främst efter strålningen var verkligen det värsta jag känt. Jag hade hellre fött båda mina barn samtidigt….på bredden! För att säga en av säkert 30 olika biverkningar som drabbade mig värst var den absolut VÄRSTA att skinnet på det stället som är allra mest privat helt enkelt sprack så blodet rann. Det kändes kan jag lova….

Men för att gå tillbaka till morfinet så var det verkligen min allra bästa vän, Jag har sen jag opererades i Sept 2013 haft morfin i min kropp konstant genom morfinplåster. När jag hade det som värst så låg jag på 100 mikrogram/timma. För att ni ska få något begrepp så är 100 plåster det högsta i enskilt plåster som finns. Jag åt även Oxynorm (vilket är snabbverkande morfin) ett par gånger per dag för att komplettera, och varje gång jag behövde ta dem så var det 20mg per gång. 

 För att vara en människa med de värderingar jag har så var det en seger när jag bestämde mig för att trappa ner och försöka få bort allt morfin ur min kropp. Dock så trodde jag att det skulle vara betydligt mycket lättare än vad det varit.  Jag är en av dem som när jag gått förbi narkomaner på stan skakat på huvudet och sett ner på de människorna för att ”det är väl bara o ta sig i kragen o sluta”. Man kan väl säga att efter den här tiden så är jag verkligen en erfarenhet rikare, men samtidigt en stor fördom fattigare, och jag kan direkt säga att den fördomen är inget jag kommer sakna. Jag har efter de här två till tre veckorna då jag dragit ner mitt morfin verkligen förstått hur starka substanser det här är egentligen samt vad de gör med ens kropp. Jag har den senaste tiden knappt kommit upp ur sängen, det tar mig minst en timma innan jag ens kan sätta mig upp på sängkanten. Det värker i min kropp, jag kan knappt knyta mina händer och den smärtan som skjuter ner i fötterna när jag ställer mig upp är vidrig. Jag kan inte sitta för länge för då gör det ont, jag kan inte stå för länge då gör det ont, jag kan inte ligga för länge för då får jag panik! I söndags så var det verkligen ”all time high”, jag började må illa direkt efter frukost så jag gick och la mig i sängen. Då började det på allvar, jag kunde inte ligga så jag satte mig upp i tron om att jag skulle kräkas, som tur var kom det inget så jag la mig ner igen, och sådär höll jag på hela dagen. Jag kom aldrig från sängen utan jag låg och frös, jag svettades, jag slet i mina kläder då jag ena sekunden tyckte att de satt alldeles för hårt och i nästa sekund så hade jag för lite kläder på mig. Efter att ha pratat med min smärtläkare så var det väldigt tydligt! Jag hade stans värsta abstinens och min kropp skrek efter morfin! Vansinnigt vidrig känsla kan jag lova! Så den senaste tiden har jag känt mig rätt o slätt som Norrköpings största knarkare som är på avvänjning! För mig som har de värderingar jag har så är det nästan lika med döden, jag hoppas att det verkligen släpper efter snart för annars blir jag ett psykfall, ett större än vad jag redan är….. ;o)

 

Puuuhhhh….då har jag fått gnälla av mig ordentligt. Jag ska väl egentligen inte piska mig själv för hårt, men jag får nästan lite panik över det här och jag vill verkligen rycka plåstret direkt och ta konsekvenserna. Men jag har professionell hjälp från min smärtläkare och sanningen är att jag tyvärr varit för tuff i min nedtrappning. Jag är nu nere på 25mg/h och det känns så retligt för det är verkligen ”bara” 2 plåster kvar sen är det färdigt! Men jag har fått sätta stopp för mer neddragning just nu för min kropp måste helt enkelt få komma ikapp, och det ska jag väl tillåta att den får!  

 

Lite mer bra nyheter är att jag förhoppningsvis blir av med min stomipåse under April! Hoppas hoppas att det blir så, det skulle vara skönt och slippa den nu!

 

Hoppas ni alla som läser mår bra och att ni njuter av de vackra vårdagar som vi haft de senaste veckorna!

 

/Mia

Kommentarer

Postat av: Åsa

Publicerad 2014-03-26 13:24:22

När man läser detta låter det helt jäkla galet. Jag som inte gått igenom något sådant kan ju inte sätta mig in i situationen. Blir helt "chockad" över att det kan bli ett sånt beroende så "snabbt"
Lider verkligen med dig, men som allt annat du tar dig an så tror jag även denna gång att du kommer klara detta galant..
Skickar styrka och energi och massa kramar till dig.
Heja Heja Mia <3 <3 <3

Postat av: Åsa

Publicerad 2014-03-26 13:24:24

När man läser detta låter det helt jäkla galet. Jag som inte gått igenom något sådant kan ju inte sätta mig in i situationen. Blir helt "chockad" över att det kan bli ett sånt beroende så "snabbt"
Lider verkligen med dig, men som allt annat du tar dig an så tror jag även denna gång att du kommer klara detta galant..
Skickar styrka och energi och massa kramar till dig.
Heja Heja Mia <3 <3 <3

Postat av: Ulrika Svedbo

Publicerad 2014-03-27 15:11:24

Jag säger det igen Mia, du är en fighter, men du kanske måste ta hand om dig lite efter allt din kropp har gått igenom och inte köra så hårt med nedtrappning på en gång 😘

Stor kram på dig och familjen!!

PS. You rule! Big time!

Postat av: Madde

Publicerad 2014-03-27 20:58:21

Du underbara kvinna💗... I mina ögon är du en riktig kämpe och när jag såg dig på stan blev jag så rörd... Du såg helt fantastisk ut trots all jävla skit cancer... Ni ( hela din familj ) är fantastiska👍😘... Kramar❤️...

Postat av: Petra

Publicerad 2014-03-30 08:48:06

Underbart att få bort påsen Mia,!!!!!! Abstinens är inget att leka med, vidrigt att kroppen skapar såna starka beroenden, men ge det tid!!!! Du blir av med det 😄 när det är dags! Kraaaaaam

Postat av: Helena

Publicerad 2014-03-30 23:24:26

Jag beundrar dig verkligen Mia och hoppas att du också ska kunna njuta av våren och mycket annat... kraam <3

Postat av: Tessan

Publicerad 2014-03-31 22:12:09

Skönt att du blir av med påsen så vi kan bubbla snart!! 😉

Jäkla morfin till o hålla sig kvar. Hoppas det snart känns bättre. Stor kram goding!

Postat av: Therese Götberg

Publicerad 2014-04-02 21:27:54

❤️❤️❤️ Skickar massor med kärlek och kramar till dig. 😘😘😘 Heja heja Mia!

Postat av: Nina

Publicerad 2014-04-09 14:46:21

Att inte ha som en vardag att gå in och titta på denna blogg är något nytt. Det blev snabbt en vardag under en period. Lite av ett beroende ska erkännas. Är som en favorit på datorn och tänker att jag har den kvar där. Som en påminnelse. Till livet. Tack.

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela