Le Grande Finale!
Då var vi här, tidpunkten som kändes så vansinnigt långt bort när vi stod i början av resan. 6 veckors daglig behandling med strålning och starka cellgifter. Så kom först onsdagen med det sista giftet och sen kom fredagen med sista strålningen….och så var det slut!
Första spontana känslan i fredags var att springa naken i snön 34 varv runt onkologen med Göran (min ”kavaljer” som hängt bredvid mig varje cytostatikatur) i ena handen och alla sköterskor som tagit hand om mig i den andra. Men även att den känslan kom först så ligger det ändå lite mörkare tankar och gror där under. Vad händer nu när jag inte träffar dem varje dag? Vad gör jag om jag känner ett behov att snabbt behöva prata med en läkare? Är cancern verkligen borta nu? Kommer den komma tillbaka? Vad gör de OM den kommer tillbaka nu när de ”dragit” strålningskortet? Vad finns verkligen kvar att göra om helvetet kommer tillbaka? Jävliga tankar som ingen har svar på….
Sen så spottade ju även ödet oss i ansiktet IGEN genom att ge Jocke AKA ”den som drar hela vår familj för tillfället” en halsfluss som inte är av denna värld. Det slutade med en tur till öron/näsa/hals avdelningen och ett herrejösses penicillin för att han idag (1 vecka senare) kanske kan känna att han orkar sitta uppe en kvart efter maten och inte behöva gå och lägga sig direkt. Vi har senaste veckan varit duktigt skadeskjutna båda två! Det är tur att vi har familjemedlemmar och vänner som hjälper oss så otroligt mycket, hade vi inte haft det så vet jag ärligt talat inte hur vi skulle ha klarat den här veckan!
I alla fall, för att återkomma till den cancersjuka kvinnan så väntar nu 2-3 månader av ”tillfrisknande” innan det är dags för en ny röntgen och undersökning för att se om strålningen varit lyckad. Strålning fungerar som så att även om jag slutat med den nu så ligger den och ”gror” där inne och göttar runt sig ordentligt så det krävs den tiden innan man gör en röntgen för att man ska se vad den åstadkommit. Sen gör det ju även tyvärr att mina biverkningar från strålningen kommer vara som värst om ca 2-3 veckor….och det är ju inte världskul kan jag säga! MEN, skiten är gjord och nu ska jag bli så satans frisk och hälsosam så självaste Gunde Svan kommer se ut som en soffpotatis!
Må gott!
Mia
