Vilken jävla väntan!
Idag har varit en av de mest ångestfyllda dagarna i mitt liv. Att bara sitta och vänta på att telefonen ska ringa. I förväg visste vi att det fanns ett spann av olika scenarion om utgången av ingreppet, det hade vi blivit smärtsamt informerade om av ansvariga kirurger.
Efter den informationen var Worst case (förutom att lämna jordelivet på operationsbordet) att kirurgerna skulle öppna upp och konstatera att cancern hade en så pass spridning att operationen inte skulle vara effektiv och då avbryta ingreppet.
Med andra ord kunde ett telefonsamtal från sjukhuset tidigt på dagen innebära att situationen är än värre än vad vi tidigare förutsatt. Telefonen ringde aldrig…….
Jag pratade med en av kirurgerna vid ca kl 16 och då hade de precis slutfört operationen och de var nöjda med resultatet. Den lyckade operationen har givetvis ett pris på Mias kropp som jag själv inte vet idag.
Det som händer nu är att Mia först och främst ska få komma tillbaka till avdelningen från uppvaket, vilket kommer ske någon gång under natten. Sen ska hon återhämta sig lugnt och försiktigt. Efter detta så får vi se om det kommer behövas ytterligare behandlingar som till exempel strålning, cytostatika etc. Men det får framtiden utvisa.
Idag njuter vi av att Mia tagit ett steg framåt.
Älskar dig min underbara Mia, du är hårdare än Black Metal.
//Jocke
