VARNAR FÖR LÄSKIG BILD!!!
Ja, jag varnar er lite här innan för att ni som är lite känsliga för diverse sår,ärr,krigsskador,hajbett etc ska kunna slippa se. Jag har fått flera förfrågningar på hur jag ser ut efter denna operation och det är klart att jag ska bjuda er på lite naket!
Som ni kommer se på bilden nedan så ser det ut som om någon fått frispel och tagit närmsta häftpistol för att fixa ihop mig. Kan inte sluta att bli så otroligt imponerad av den sjukvård vi har idag i Sverige, hade detta hänt för 50 år sen hade jag levt då? Jag vet att många runtomkring har dåliga erfarenheter av den sjukvård vi har och för att vara krass så blev mitt "första" cancerfall Lex Maria anmält, men jag kan ändå inte klaga, för det är ändå dessa människor som räddat mitt liv, cancer är en vidrig sjukdom och som en läkare sa till mig första gången jag besökte Onkologen "Här på onkologen ger vi aldrig några garantier" och vad det menas med det förstår jag nu...
Iom att denna blogg fått en hel del besökare så kanske det även slinker in någon som inte känner mig och då kan det vara på sin plats att förklara lite varför jag skriver som jag gör.
Jag har ett STORT socialt samt skämt behov. Det har blivit min egen rehabilitering i allt det mörka att få skämta vitt och brett (och grovt) om allt det hemska som har hänt mig. Det kan säkert ibland verka som om att jag tar "lätt" på det här och går igenom min cancer med en klackspark, men det är fel. Jag hamnar även jag i det allra mörkaste lilla skrymsle där tankar om död, begravning och barn som förlorar sin mamma bara dånar runt i huvudet och hjärtat i min kropp nästan slutar slå bara pga dessa tankar. Jag tillåter mig själv att hamna där ibland när det känns som värst, jag tillåter mig själv att gråta inför min man och säga att jag vill ligga i en minneslund och inte ha någon särskild gravsten. Jag tillåter mig själv att tänka att jag kanske aldrig får uppleva hur det är att bli mormor eller farmor.
MEN det jag inte tillåter är att stanna där länge! För utanför det svarta finns en Man som behöver sin Fru, det finns 2 barn som behöver sin mamma, det finns många underbara vänner som behöver sin vän, det finns en mamma o pappa som behöver sin dotter och det finns en syster som behöver sin syster. Så då är det bara och sparka sig själv i arslet, ge cancern fingret och skratta....för än är jag inte död!
Förresten, gällande ärret som kommer pryda min mage så kommer jag föralltid förneka att det är operationsärr... Det kommer att luta mot antingen Hajattack eller misslyckat "såga-itu-damen-i-lådan-trolleri-trick"...Eller Lisa,
har du kommit på nåt mer??
Kärlek till er alla o tillåt er själva att må dåligt ibland när ni behöver, det som ni ska tänka på är att det ALLTID finns någon därute som behöver er, ni är aldrig själva!
