livmedcancer.blogg.se

.....kan man bli nedtagen på jorden igen.

 

Även att jag har en allvarlig sjukdom så har vi ändå efter operationen levt i någon form av "skyddad verkstad", vi har försökt och ändå lyckats rätt så bra att leva i nuet och när man lever i nuet så blir liksom själva fortsättningen av den här sjukdomshistorien lite skymd och bortglömd. Vi har istället varit tvingade till att koncentrera oss på tillfrisknande och smärtlindring av alla de slag och när vi fått någon form av tillfredsställelse inom dessa områden så har det lett till att vi kunnat andas ut för en sekund för att jag för en timma fått vara bra smärtlindrad eller att jag häromdagen lyckades gå 2 km. Man ser liksom små segrar på vägen och för varje seger så kommer man lite längre upp ur det mörka helvetet man har bakom sig.

 

Så idag ringde min läkare för att ännu en gång prata smärtlindring och mitt i allt får jag veta att mina provsvar kommer troligtvis komma nästa vecka.... O där fick jag ännu en high five i form av en tegelsten i ansiktet av livet it self.... Helt plötsligt på 0,23 sekunder så var jag tillbaka i det där mörka hålet med alla 2645 tankar. Tänk om de hittat mer cancer? Tänk om jag får gå igenom cellgifter och strålning? Tänk om jag måste gå igenom ännu en helvetesoperation? Tänk om jag ska dö snart? Det är väl någon form av tur att jag än dock är förberedd på det mesta, så besöket i mörka hålet varar inte allt för länge. Men det är skrämmande (eller imponerande) hur kroppen gör för att skydda sig själv samt hur fort det går för att man ska känna verkligheten knacka på dörren med kanske det mest livsavgörande svaret någonsin.

 

/Mia