Hemma, egen säng, mina barn, min man
Ja, fördelarna är många om jag jämför med att bo på "hotell" Universitetssjukhuset i Linköping! Men jag måste säga att det är en enorm trygghet att ha människor omkring sig 24 timmar om dygnet, och "röda knappen" ska vi inte prata om! Den liksom var kopplingen till allt! Gjorde det ont? Trycka röda knappen! Frös jag? Trycka röda knappen! Är det normalt att släppa skogshuggarfisar genom stomin???? Trycka röda knappen....ni förstår min poäng!
Här hemma har jag inte röd knapp....Men det behövs inte! Jag har en ännu bättre grej! Jag har en Jocke..... En Jocke kan jag rekommendera för alla, kvinnor som män! En Jocke vet liksom redan innan du skulle tryckt på knappen vad du vill ha! Jag är lite törstig, då har Jocken redan ställt en vattenflaska på nattduksbordet, jag är hungrig, men redan för 5 min sen har Jocken redan ropat om att maten är färdig och samtidigt som jag ligger i soffan och tänker att det skulle vara skönt om någon klappade lite på mig så känner jag hur någon stryker mig försiktigt på benen....och visst är det den där Jocke! Jag vet tyvärr inte riktigt vart man får tag på en sån Jocke som jag har, men det jag vet är att min är inte till salu och den som försöker stjäla honom kommer att vara några kroppsdelar fattigare samt några blåmärken rikare efter försöket!
Hur fungerar det annars hemma då?
Jo, men som sagt, allt fungerar iom att jag har min underbara man och mina underbara barn, men det är samtidigt svårt att få till "aktiv" vila samtidigt som jag är hemma. Speciellt när barnen är hemma. Jag får iom såret på magen inte lyfta något "tungt" på ca 6 veckor, gissa hur lätt det är när man världens gulligaste lilla korv som drar mig i byxorna och vill upp i mammas famn, och Stina som inte har sett sin mamma på över en vecka, det är klart att hon vill visa massor vad hon gjort, kan göra och vill göra! Jag känner ibland att det är svårt att veta vart jag ska dra gränsen! Gränsen där jag går från att vara mamma och sitter på golvet med apont i magen men biter ihop för att jag ska kunna gosa med Ville samt se allt Stina vill visa upp till där jag blir "Mia" som precis har opererat bort sin 2:a cancertumör och har ett sår stort som halva Närke som behöver läka i lugn och ro. Det är svårt, men det är bara lära av sina misstag och helt enkelt försöka vara så bra mamma och Mia jag kan.
Jag känner även att jag har en hel del att lära när det gäller att ha stomi, även att jag bara ska ha min i 3 månader så är det en hel del att lära om.
Stomi förresten, det är något som man inte tror att många alls har. Men det är vanligare än man tror, bara att det verkar vara väldigt "tabu" så har man det pratar man gärna inte om det. Sen iof, hur ofta sitter man och pratar om bajs i vanliga fall? Det händer väl inte allt för ofta.... Men för er som undrar hur det är att ha stomi så är det precis som "det är", man har en liten stump av tarmen som sitter ut genom magen och på den lilla stumpen sätter man en påse som samlar upp avföringen. Det är faktiskt inte så mycket konstigare, det jobbigaste med det hela är att helt plötsligt så har man tappat kontrollen över när,hur och var saker o ting "ska ske"....så ja, när jag sitter inne på apoteket i Linköping och väntar på att det ska bli min tur bland ca 10 andra människor så hörs en lång ljudlig "prrrrrruutt" . Jag själv blev så förvånad och chockad så jag börjar skratta lite för mig själv där jag satt och väntade på min tur, att halva butiken hörde är jag helt säker på, vad de tänkte när de hör hur den unga kvinnan som ljudet kom ifrån börjar skratta högt för sig själv.....de skiter jag i! Bokstavligt talat......
Go kväll på er alla!
/Mia
