När Julen kom till stan
Då var det dags igen, den kanske mest laddade av alla helger på året, julen. Jag hade alltid en stående fråga inför varje jul till Mia om vi skulle ta en sista minuten, bara hon och jag. Det blev aldrig så utan vi firade alltid jul hemma, vilket var mycket trevligt det med. Men sen hände något som kallas barn. Det var då julen fick en nytändning på något sätt. När jag var barn så var jag liksom jul upphöjt i 10 med tomtemössa från första advent! När jag blev äldre kändes det ändå lite avslaget i mellanåt. Men när barnen kom in i bilden så blev liksom den där tomtemössan aktuell igen, i år har jag inte haft den sedan första advent men likväl från tredje….. För när jag ser Stinas ögon lysa av sådan förväntan så är det svårt att inte tycka att julen är kul.
I år har vi någon form av undantagstillstånd när det kommer till julstök, lussebak och dopp i grytan. Mia har precis avklarat vecka nr 2 av totalt 6 veckors behandling. Tyvärr är den bistra sanningen att det varit en känslomässig berg och dal bana då hon har varit riktigt dålig stora delar av de här två veckorna. Mycket sängliggandes för hennes del med andra ord. Men på något sätt så kommer den där julafton infinna sig i alla fall, det är liksom bara att gilla läget. Oavsett om man sitter ensam med TVn som enda sällskap eller om man har hela tjocka släkten inklusive sin systers brors kusins morbrors hamster på besök så kommer man ändå vakna upp till en ny dag och då är allt över. Så varför stressa med allt, så länge man är nöjd med det man väljer. Sedan vet jag också att alla inte har den lyxen att kunna välja en sådan här dag, men det kan man troligen skriva hyllmeter om bara det. Jag tycker bara att hur man än väljer att spendera sin jul så får man inte glömma bort kärnan i det hela. Om du ska ha hela släkten på besök gör det verkligen något att det inte är kliniskt rent i hörnen eller att laxen ligger på rätt fat, är det inte viktigare att njuta av att ha nära och kära hos dig? Sitter du hemma framför TVn alldeles själv varför inte pröva på att stänga av dumburken för en tid och njut av stillheten, det var väl troligen därför du valde att vara själv?
Vi själva har dragit ner julen till ett minimum med samma minimala julkänsla till följd. Fokus ligger någonstans i att Mia ska orka igenom sin behandling så vi kan få uppleva många fler jular tillsammans och tillsammans se våra barns ögon lysa så där som bara barns ögon kan.
Men på något sätt så har det lilla vi gjort räckt mer än väl, Stina sprack nästan av förväntan inför imorgon, julstrumpa, undersöka om någon tomtenisse ätit av pepparkakorna i julgranen, åka till Mormor och Morfar för att äta julbord, få julklappar, listan kan göras lååååååång.
Nu håller jag tummarna att Mia orkar följa med till Mormor och Morfar imorgon, men jag har sagt det förr och säger det igen: Hon är en hård en…..
Vi vill slutligen önska alla en riktigt God Jul vad ni än bestämmer er för att göra. Hoppas ni alla blir nöjda med just er julafton hur stor och svulstig eller hur spartansk ni än väljer att göra den.
//Jocke
