Då har en vecka gått.
En veckas behandling är över för Mia och jävlar vilken vecka……. Det har varit strålbehandlingar, en cellgiftsbehandling och andra undersökningar och möten med sjukgymnaster och andra läkare. En visdom att dra efter den första veckan är att släppa kontrollen och bara åka med. Vi satt ambitiöst och försökte planera in i våra kalendrar så långt som vi hade fått information om, bara för att få tiderna ändrade, och ändrade igen, och igen. Det verkar som att de ser verkligen till att individualisera behandlingen så den blir så effektiv som möjligt, därför alla ändringar hit och dit. Som sagt bar att hänga med som nått litet löv i en stormvind.
Annars måste jag säga att veckan har gått bra i den meningen att alla behandlingar har genomförts och inga andra biverkningar än de som dem har förvarnat innan för har dykt upp.
Själva strålningsbehandlingarna tar ju inte mer än 5-10 minuter effektiv tid så på det sättet är det ju bra. Cellgiftsbehandlingen tog då lite längre tid, cirka 6 timmar. Mia fick då 3 påsar koksaltlösning om 1 liter styck, alltså 3 liter totalt. I en av påsarna var cellgiftet utblandat. Först 1 liter vanligt koksalt sedan cellgiftsblandningen och sist 1 liter koksalt. Sjuksystrarna gav lite skön kuriosa genom att informera om att om cellgiftet skulle hamna på huden, till exempel om man skulle spilla lite, så skulle huden bli irriterad och att det skulle uppstå sår. Nä men vi trycker in det i blodet, inga problem!!
En halvtimme in på cellgiftspåsen så bara rann färgen av Mia, tjoff sa det bara så var hon blek som ett lakan. Hade hon klätt av sig naken och ställt sig mot en vit vägg hade ingen sett henne, jag lovar!! Men hon mådde ändå inte så dåligt av behandlingen så där på direkten, hon blev trött sa hon. Men det är klart hon fick den lilla dosen av 34 tabletter (tror jag det var) på ett bräde för att motverka andra biverkningar som illamående. Dä ä bar å svälj som Gunde hade sagt!
Hon är som sagt trött och sliten just nu, hon har mest legat i sängen snart ett dygn i sträck och sover mest. Men mår nog ändå inte så dåligt i övrigt såsom illamående etc. förutom tröttheten och utmattningen.
Det är bra med två dagars paus känner jag, så hon får vila upp sig lite. Ja för min del också känner jag. Det är fruktansvärt att stå bredvid det är inget snack om det.
