Fortsättning följer
Nu har jag slutligen bestämt mig för att fortsätta med bloggen. Jag läste igenom ett antal kommentarer på de sista inläggen och jag blir uppriktigt rörd över alla fina ord. Det skänker en tröst och styrka till mig som slutligen fäller avgörandet som gör att jag väljer att fortsätta skriva här i bloggen. Tack!!!! Jag kommer att skriva i den takt som min kropp tillåter och kommer inte lägga press på mig själv att prestera inlägg. Samtidigt har jag funderar på vilken roll jag vill att bloggen ska ha framåt sett. Jag känner helt ärligt en förundran över det värde som skapats genom alla våra gemensamma bidrag i form av kommentarer och inlägg som hittills har gjorts. Att inte "förvalta" det känns som ett slöseri. Det finns så mycket att säga om vårt privata helvete men även om cancerhelvetet i stort. Två saker som jag vill beröra framåt sett. Vad jag än skriver här kommer Mia aldrig tillbaka till oss och jag kommer aldrig kunna bota cancer. Men kan det få någon att känna tröst i sin sorg eller att få en, bara en, person att gå och göra cellprov, så är det värt det. Det hade Mia tyckt!
//Jocke
