Tillbaka till " vardagen"
Igår när klockan började närma sig läggtid för våra busar så var det ett helt annat lugn här hemma!
Jag började med Ville och jag hann knappt göra välling innan han markerat för att det minsann var handhållning på G! Han åt sin välling och så sakta kröp hans lilla hand in i min, det tog 5-10 min så sov han gott!
När det blev dags för den stora sen så klarade vi av tandborstning och hårborstning i ett rungande tempo tills det var dags för godnattsaga! I det här hemmet så har rollerna kastats om för tillfället, det är numera Stina som läser för oss och vi lyssnar! ☺️ Oerhört mysigt och lite galet att hon faktiskt är så himla duktig!
När lugnet tillslut lagt sig och jag och Jocke fick sätta oss lugnt i soffan så gick luften ur mig, jag blev vansinnigt trött så klockan var runt kl 22 när vi kröp i säng. Idag så hade jag lite planer för vad jag skulle göra här hemma, inget stort alls utan mer bara "känna in mitt hem" och kanske tvätta lite och så.
Klockan var 5.30 när jag först slog upp ögonen, givetvis så vaknade Ville av jockes väckarklocka så Jocke tog Ville med sig upp och jag kraschade åter i min säng, när jag vaknade sen stod klockan på 9.30 😳 och det kändes bokstavligt talat som om jag blivit överkörd! Efter ca 15 min så kände jag att jag vågade gå upp utan att jag lägger mig på golvet med benet i en konstig vinkel! 😁
Jag lyckades fixa ordning lite frukost och sen däckade jag i soffan, och där blev jag sen liggandes tills Jocke kom hem med barnen... Det verkar som 2 veckors dålig sömn gör sig påmind nu! Min smärtsköterska sa även till mig att kroppen kan reagera såhär när den har haft en högre smärta en längre tid, och det kan man ju säga att den har. Så det är säkert lite av det med, tillsammans med min behandling, mitt psykiska mående, och allt annat! 😒
Jag sov säkert 4 timmar mitt på dagen trots 8 timmar, och om jag skulle gå och lägga mig nu så skulle jag somna innan jag landade på kudden. 😴
Tror minsann att kroppen behöver det här....
I övrigt så är smärtan under kontroll just nu! Jag har strypt flera olika tabletter och det känns skönt. Imorgon är det dags för en ny nervös väntan, jag ska göra en ny skiktröntgen som ska visa om min behandling är "lyckosam". Visar det på att tumörerna krympt så fortsätter vi vår plan med samma cellgifter visar det på att det stått still eller tom växt så slänger min läkare in en annan "cocktail" som vi får hoppas på! Det känns skönt att vi inte är vid sista alternativen än, men det bekymrar mig en hel del att vi drar alternativ på alternativ och inget fungerar. 😓 när tar det liksom slut?
Återkommer med mer info när ork och resultat finnes!
/Mia
