livmedcancer.blogg.se

Den här bloggen skrivs av Mia och Jocke Samuelsson och det här är vår historia: Hösten 2012 så fick Mia besked om att hon hade livmoderhalscancer. Beskedet kom kort tid efter att hon hade fött vårt andra barn, en son som heter Ville. Innan Ville kom till oss så har vi en dotter som heter Stina. Mia dog av sin sjukdom i januari 2015 efter knappa två och ett halvt års kamp. Jag har valt att driva bloggen vidare för att fortsätta berätta vår historia. En historia som inte avslutas med ett dödsfall utan en historia som skapas kontinuerligt av vår familj. Vill ni maila frågor eller liknande gör det på: livmedcancer@gmail.com

Tiden går...

Publicerad 2014-09-29 18:16:58 i Allmänt

Nu tycker jag att tiden går för snabbt. Det är snart dags för nästa omgång cellgifter och jag ser verkligen inte fram emot det. Dock så känns det bra att "veta" hur länge jag kommer må skit innan det värsta illamåendet lagt sig och jag kan börja få känna mig "normal" igen" Jag får cellgifterna var tredje vecka, första veckan efter jag fått dom är riktigt jobbig. Ett vansinnigt illamående och en magkatarr som inte är av denna värld. Jag hoppas dock att min läkare på LAH har några andra mediciner i bakfickan att erbjuda som kanske kan lindra illamåendet lite bättre denna gång, det får jag utvärdera om ett par dagar!
 
Den senaste veckan har varit väldigt skön, jag har fått besök av en del kompisar som förgyllt min vardag med massa skitsnack och mat. Bl.a. så har de som startat gruppen på Facebook Mia <3 Jocke = Ville o Stina kommit och lagat mat åt oss. Jag fick en genomgång hur otroligt många som bidragit med pengar samt allt fint som skrivs i denna grupp. Jag blir tårögd bara jag tänker på det. Stort tack till er alla. Tack vare dessa pengar så kunde vi i helgen bo på vildmarkshotellet 2 nätter med vårt stora hjärta Stina. Vi valde att inte ta med vildbattingen Ville då vi ville ge Stina full uppmärksamhet, vilket är väldigt svårt när Ville är med. Men vilken upplevelse vi fick!!!! Stort tack till er som fixade uppgraderingen till sviten första natten, att vi fick privatvisning av lejonen samt det allra bästa för Stina, hon fick klappa en delfin. Vi är så otroligt tacksamma för allt som ni gör för oss! Det känns så fjuttigt att "bara" säga tack och att vi uppskattar det ni gör. För känslan inom mig skulle vilja plocka ner stjärnorna för att dela ut till er alla underbara människor!
 
Efter helgen i Kolmården så får jag tyvärr sota för att jag varit på "äventyr". Jag vaknade på söndagen och hade duktigt ont i kroppen och när vi kom hem var jag tvungen att gå och vila och då lyckades jag sova en bra stund. Jag undrar hur jag hade mått om jag inte haft rullstolen med mig. Eller rättare sagt, det vill jag nog inte veta....
Det är när det uppstår såna situationer som jag blir som mest ledsen, när kroppen bestämmer att jag inte orkar allt fullt ut. I Kolmården t.ex. så hade jag mer än gärna åkt karusell med Stina, jag hade mer än gärna sprungit runt med henne och tittat på alla djur. Men det går inte, och jag kommer kanske aldrig mer kunna göra det.
 
Man brukar säga att allt går att köpas för pengar, men det är så fel, så fel.... Jag skulle mer än gärna ta alla era skänkta pengar och köpa mer tid. Skulle det gå att köpa tid så skulle jag råna banken utan att tveka. Jag kämpar mot den här förbannade tiden varje dag, och varje dag så vinner den för jag tycker alltid att tiden går för fort när jag är med mina barn. När jag sitter bredvid Ville när han ska sova och håller hans lilla knubbiga hand, eller när jag ligger bredvid Stina med henne liggandes på min arm så tätt att inte ens ett hårstrå skulle kunna komma mellan. Då på något konstigt sätt känns det som om tiden jävlas med mig och går extra fort.
Människan blir aldrig nöjd, alltid är det något vi alla vill ha mer av, eller mindre av. Det som skiljer oss alla åt är hur de olika kraven ser ut. En person vill ha större hus, en annan vill ha nyare bil, någon vill ha mindre att göra på sitt arbete.
Av alla dessa människor som finns på det här jordklotet så är vi en liten grupp som enbart önskar att vi fick vara friska....
 
Ta hand om er!
/Mia

Kommentarer

Postat av: Maria (PB)

Publicerad 2014-09-29 18:51:14

Jag blir lika tårögd varje gång jag läser er blogg. Tid är det mest värdefulla som finns! Den borde alla ta mer vara på! ❤️

Postat av: Thina Olofsson

Publicerad 2014-09-29 19:28:12

Tänker på er <3

Postat av: Petra K

Publicerad 2014-09-29 19:57:23

Åh Mia......jag önskar också att du fick vara frisk ❤️!!!

Postat av: Malin

Publicerad 2014-09-29 19:59:44

Tårar....
Finaste Mia!!
Skulle mer än gärna hjälpa dig råna den där banken om tid kunde köpas för pengar!!!
Kram!!!!!

Postat av: Virre

Publicerad 2014-09-29 20:41:10

Härligt att läsa om er weekend men så ledsamt att läsa om det andra. Önskar jag kunde köpa dig tid med era ögonstenar. Tänker på er varje dag❤️

Postat av: Cicci

Publicerad 2014-09-29 20:54:17

💜

Postat av: Anna

Publicerad 2014-09-29 21:27:54

Er blogg är fantastisk, ni sätter båda ord på det svåra, och ni glädjs åt det lilla...det som många av oss kan ta för givet och kanske inte uppskattar så som man borde. Jag hoppas ni får både tid och kraft till fler härliga upplevelser tillsammans. Kram!

Postat av: Ingela

Publicerad 2014-09-29 21:32:08

Hej.....
Jag är en vän till din syster och har följt din blogg ett tag.... Min pojkvän fick diagnosen cancer för ca 2år sen. Det var så fruktansvärt jobbig, men det som jag upplevde som jobbigast var ovissheten..... All denna väntan mellan provsvaren, röntgen, operation, cellgifter osv man visste ingenting,ska han leva, ska han dö, vad säger vi till barnen😳 ja vad fan säger vi till barnen?!?!😳 Nu hade han turen att det gick bra, men han lämnar fortfarande prover. Så det finns alltid med en att när som helst (som du skrev) knackar cancern på dörren och bara kliver in, han frågar inte ens om han stör.... Man fick sig en käftsmäll av livet för att uttrycka sig milt.... Och bli arg, ja vad hjälper det? Känns bara som cancern skrattar en rakt upp i ansiktet.....😠
Jag är själv multi sjuk och har svårt att gå så jag har rullstol och behöver en del hjälp av andra, och det är jobbigt tycker jag iaf för det är så lätt att man känner sig som en belastning....
Det att allt kan köpas för pengar och att du skrev att det är så fel, så fel..... Kan bara hålla med dig!
Hoppas du och familjen har det så bra som det går! Och utan att jag nån gång har träffat dig, så tänker jag på er flera gånger varje dag!

Den friske har många önskningar, den sjuke bara en....
Kramar till dig och din familj

Postat av: Ulla

Publicerad 2014-09-30 17:13:27

Hoppas tiden stannar upp så du/ni får massa tid tillsammans 🍀

Postat av: Mia

Publicerad 2014-09-30 20:13:10

Älskade Mia. Tänker på dig så mycke. ❤️

Postat av: Tessan

Publicerad 2014-09-30 21:29:14

Vad härligt att ni fick en så bra helg på Kolmården. Jag tänkte på er när jag gick där med Linnea i söndags.

Om tid gick att köpa skulle jag stå redo när vi rånar banker. Hoppas vi ses snart igen! ❤ Puss & kram.

Postat av: Anna Andréasson

Publicerad 2014-09-30 22:44:31

Jag kan aldrig sätta mig in i er situation, men tankarna finns hos och för er hela tiden. Jag beundrar er styrka, ert mod och er öppenhet. Kram

Postat av: viktoria

Publicerad 2014-10-01 09:05:46

Det skär i hjärtat på mig när jag hittade din blogg Mia. Du går igenom det värsta en Mamma kan tänka sig. och som sagt inga pengar i världen kan ersätta tiden tillsammans med sina barn.
När jag satt tillsammans med dig på min första praktik så va du den som fick mig att börja längta efter familj. Allt du berättade lät så härligt. Idag har jag själv 2 flickor 4,5 & 2 år och utan dom skulle livet vara mycket tråkigare. Barnen ger en så otroligt mycket kärlek och livsglädje och det borde få vara allas rättighet att få vara med sina barn. Livet är så fruktansvärt orättvist. Jag önskar dig och din familj det allra bästa och skänker en massa tankar till er.

Kramar Viktoria ( praktikanten på Kontorab 2007)

Postat av: Lina&Martin

Publicerad 2014-10-01 18:27:54

Pussar och kramar till er💜

Postat av: anonym

Publicerad 2014-10-03 18:18:10

Hej! Förstår er kamp.
Det bär mig emot mycket att skiva detta för det är väldigt kontroversiellt

Men min hustru hade bröstcancer, men vi lyckades bota henne när vi slutade med cellgifterna och istället började behandla med björkaska, bikarbonat med mellass samt fastade med gröna juicer och kaffelavemang som rensar levern på gifter. Själv klart vegetarisk kost samt totalt undvikande av snabba kolhydrater, bla socker, vetemjöl som göder cancer.
Man måste stärka lever och immunförsvaret. Många menar att cellgifterna kan vara metastaserande!
Dvs, skickar runt cancer via blodet till andra organ! Googla själva!
Jag rekommenderar er att se dokumentären
The forbidden cures på YouTube. Googla liknande saker och tänk lateralt. Det finns en uppsjö med alternativ. Människor med extremt långt gången cancer har lyckats överleva. Homeopati är jag inte säker på om det fungerar!?
Maila om ni vill veta mer!

Med välvilja och sympati/ k o L

Postat av: Helena

Publicerad 2014-10-06 18:52:37

Så skönt att ni fick uppleva en härlig helg i Djurparken:) Tänker på Er varje dag <3 !

Postat av: Lilla My

Publicerad 2014-10-14 19:53:34

Jag finner inga ord, allt känns så futtigt.
Ni finns i mina tankar, kramar till er alla.

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela